Vet ni vad? Jag har börjat blogga på min gamla domän igen. Jag har haft dessi.se i sju år och använt Wordpress sedan 2006. Nu vill jag återta kontrollen över bloggandet igen så jag kommer bara använda dessi.se i fortsättningen.
söndag 24 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Sköna lördag!
En dag på stan och sen sitta och njuta av den lilla sol och värme som varit idag i Trädgårdsföreningen.. Skönt! :) Sen såg vi en och annan ungdom som kastade av sig kläderna och slängde sig i nya fontänen. Festligt.
fredag 22 juli 2011
Tredje dagen på nya jobbet
Dagarna har gått så snabbt nu så jag har inte hunnit med att skriva något. Jobbandet går bra, men än så länge har de flesta semester och arbetsuppgifterna är få såhär i starten. Under nästa vecka är det meningen att jag ska komma igång ordentligt och under tiden bekantar jag mig med GTI (Get Things Done)-metoden.
Nu när jag kommer få en bra inkomst varje månad har det blivit viktigare för mig att hålla koll på utgifterna och jag har redan vidtagit åtgärder för att minska dem. Jag kommer få jobbtelefon under nästa vecka och det innebär att min mobilräkning (som ligger på 400-600 kr/mån) kommer att försvinna nästan helt plus att jag får gymkort och slipper punga ut 500 kr i månaden. Jag har gått ur Hyresgästföreningen (på tiden) som jag var med i när jag bodde i hyresrätt innan jag och Fredrik flyttade ihop förra året. Idag bor vi i bostadsrätt och det känns liksom inte så aktuellt att vara med där längre. Så bara genom detta kommer jag spara tusen kronor i månaden.
Dessutom kan jag äntligen sätta igång med sparande och betala av de skulder jag har vilket kommer minska utgifterna ytterligare. Jag har prydligt skrivit ner allt och kommer vilja ha stenkoll på min ekonomi varje månad vilket jag inte haft nu på ett tag. När jag pluggade i Dalarna 2009 hade jag stenkoll på varje litet öre, men så levde jag också på marginalen helt själv.
Däremot tillkommer kostnader som till exempel a-kassa nu framöver.
Att få ett heltidsjobb var det bästa som kunde hända mig faktiskt. Det betyder mycket för hälsan att få finnas med i ett sammanhang, att göra nytta och tjäna sina egna pengar. Det blir också skillnad i mitt förhållande, vi blir mer jämställda och kan bidra lika mycket i vårt hushåll. Fredrik har så länge varit försörjaren i vårt förhållande och det ska bli skönt att äntligen få ge någonting tillbaka.
Nu tänkte jag sticka iväg och möta upp honom förresten. Vi ska kolla på bil! :)
tisdag 19 juli 2011
Back on Track!
Hej! Nu kör vi en uppdatering.
Sedan i fredags har jag legat sjuk i soffan.. Knappt rört en fena. Efter att ha kört fit-testet av Insanity work out i torsdags vaknade jag i fredags och hade en konstig värk i ryggen. Precis som att jag sovit konstigt i en annan säng eller liknande. Jag och Fredrik åkte iväg på en tripp till Norrköping och när vi stod inne på Mediamarkt kände jag mig lite konstig. Fredrik kände på min panna och tyckte jag kändes varm.
På vägen hem i bilen höll jag på att kräkas. Sen fick jag en konstig smärta i magen. Det gjorde inte jätteont, men det var otroligt obehagligt och gjorde mig i stort sett sömnlös om nätterna. Det här är jag inte van vid, jag är väldigt sällan sjuk. Och det ironiska i det hela var att det var Insanity som utlöste det. Men nu är jag iallafall frisk lagom till första dagen på nya jobbet imorrn.
Under de här dagarna har jag inte öppnat locket till datorn.. alls. Och det har varit otroligt skönt. Att bara kunna strunta i vad alla andra har för sig, inte behöva bry sig om att blogga och mer koncentrera sig på att bli frisk. För det är så sant som man säger:
Även om det här bara handlade om någon slags (kort) magsjuka så kan jag verkligen tillämpa detta på mig själv. Alla lyxproblem försvann. Jag ville bara bli frisk och kunna äta fast föda och kunna få en sammanhängande nattssömn. Det enda min mage velat ha under de här dagarna är filmjölk, kräm i olika smaker, gammaldags mjölk och isglass.
Igår kunde jag ta mig ut och få lite luft och tog en kvällspromenad med Fredrik. Vi gick runt i området och tittade på radhus med otroligt mysiga smågator och uteplatser. Här skulle vi väldigt gärna vilja bo. :)
Ikväll har vi varit ute och ätit god mat och jag har druckit min första Pepsi max på flera dagar. Magen har inte varit sugen på kolsyrat innan och den där Pepsi maxen kan ha varit den godaste någonsin.
Jag är back on track! :) Imorrn börjar jag ett nytt kapitel i livet och jag ska dessutom säga upp mitt gymkort. Jag har inte varit på Frisk på flera månader och på det nya jobbet får man dessutom gratis gymkort på Feelgood rakt över gatan så där sparar jag in en femhundring i månaden.
Imorrn börjar ett nytt kapitel. Med nya söta skor dessutom.
Sedan i fredags har jag legat sjuk i soffan.. Knappt rört en fena. Efter att ha kört fit-testet av Insanity work out i torsdags vaknade jag i fredags och hade en konstig värk i ryggen. Precis som att jag sovit konstigt i en annan säng eller liknande. Jag och Fredrik åkte iväg på en tripp till Norrköping och när vi stod inne på Mediamarkt kände jag mig lite konstig. Fredrik kände på min panna och tyckte jag kändes varm.
På vägen hem i bilen höll jag på att kräkas. Sen fick jag en konstig smärta i magen. Det gjorde inte jätteont, men det var otroligt obehagligt och gjorde mig i stort sett sömnlös om nätterna. Det här är jag inte van vid, jag är väldigt sällan sjuk. Och det ironiska i det hela var att det var Insanity som utlöste det. Men nu är jag iallafall frisk lagom till första dagen på nya jobbet imorrn.
Under de här dagarna har jag inte öppnat locket till datorn.. alls. Och det har varit otroligt skönt. Att bara kunna strunta i vad alla andra har för sig, inte behöva bry sig om att blogga och mer koncentrera sig på att bli frisk. För det är så sant som man säger:
Den friske önskar sig tusen saker, den sjuke önskar sig bara en..
Även om det här bara handlade om någon slags (kort) magsjuka så kan jag verkligen tillämpa detta på mig själv. Alla lyxproblem försvann. Jag ville bara bli frisk och kunna äta fast föda och kunna få en sammanhängande nattssömn. Det enda min mage velat ha under de här dagarna är filmjölk, kräm i olika smaker, gammaldags mjölk och isglass.
Igår kunde jag ta mig ut och få lite luft och tog en kvällspromenad med Fredrik. Vi gick runt i området och tittade på radhus med otroligt mysiga smågator och uteplatser. Här skulle vi väldigt gärna vilja bo. :)
Ikväll har vi varit ute och ätit god mat och jag har druckit min första Pepsi max på flera dagar. Magen har inte varit sugen på kolsyrat innan och den där Pepsi maxen kan ha varit den godaste någonsin.
Jag är back on track! :) Imorrn börjar jag ett nytt kapitel i livet och jag ska dessutom säga upp mitt gymkort. Jag har inte varit på Frisk på flera månader och på det nya jobbet får man dessutom gratis gymkort på Feelgood rakt över gatan så där sparar jag in en femhundring i månaden.
Imorrn börjar ett nytt kapitel. Med nya söta skor dessutom.
tisdag 12 juli 2011
Moffarvecka
Veckan som varit har varit en av de sämsta på flera år.. kostmässigt. Jag har känt mig stressad och pressad över saker jag har svårt att påverka, jag kan bara påverka mitt sätt att hantera det. Det har tagit ett tag för mig att förstå vad det är som behöver göras för min egen del, men nu känns det lite som att en sten släppts från mina axlar. Jag är redo att ta tag i det här igen. Men jag vet inte riktigt om jag har lust att lägga ut allt här, kanske om några veckor.. Lusten att blogga om mat och vikt finns inte riktigt där just nu och det är därför de senaste inläggen handlat mer om andra saker. Hoppas ni förstår varför jag inte uppdaterar så frekvent.
Och jag får inte glömma att tacka er för era fina kommentarer kring inlägget här nedan, tack!
Och jag får inte glömma att tacka er för era fina kommentarer kring inlägget här nedan, tack!
måndag 11 juli 2011
Min skyddsängel ♥
Igår följde han med ut med mig när jag skulle åka inlines, som han nästan alltid gör. Dessvärre kändes det inte helt rätt i kroppen/huvudet/fötterna och kom inte längre än en kilometer. Där stod jag och surade och visste inte om jag skulle fortsätta eller åka hem igen. Och jag lovar er, när jag blir sur blir jag riktigt sur. Jag skulle aldrig stå ut med mig själv, jag skulle bli så sur tillbaka. Men Fredrik blir aldrig sur tillbaka, han har stort tålamod med mina upptåg och är alltid vid min sida oavsett om jag är sur eller glad.
Han stöttar mig i mina projekt. Det kan vara viktminskning, olika träningsmål eller kanske något annat jag vill förändra och förbättra. Jag kan ena dagen vara otroligt peppad för att nästa dag verkligen vara deppig och "skita i allt" med en burk Ben & Jerry's, och en Sports lunch, och en påse Ahlgrens bilar..
Men inte en enda gång har Fredrik sagt till mig att jag kanske borde lägga ner mina viktprojekt eftersom jag så sällan lyckas, eller att jag kanske inte borde äta så mycket godis. För det där är jag så himla medveten om själv. Jag lovar er, det finns inte en enda överviktig person som inte reflekterar över vad hon eller han äter och vet om vad som är dåligt eller bra. Det absolut sämsta man kan göra mot sin vän eller partner är att påpeka att hon eller han äter för mycket. Däremot kan man stötta på olika sätt och vara uppmuntrande, för en bra självkänsla gör så väldigt mycket.
Det var han som hjälpte mig att flytta upp till Dalarna och flyttstädade ur min lägenhet, och det var han som hjälpte mig flytta hem igen ett halvår senare när det inte kändes rätt. Det var han som körde över 20 mil och hämtade mig då jag missade sista bussen efter den där konserten i våras.. Bara för att jag skulle slippa sova över på stationen..
Det finns hundratals sådana här exempel på när du helt enkelt varit och är bäst ♥
Han stöttar mig i mina projekt. Det kan vara viktminskning, olika träningsmål eller kanske något annat jag vill förändra och förbättra. Jag kan ena dagen vara otroligt peppad för att nästa dag verkligen vara deppig och "skita i allt" med en burk Ben & Jerry's, och en Sports lunch, och en påse Ahlgrens bilar..
Men inte en enda gång har Fredrik sagt till mig att jag kanske borde lägga ner mina viktprojekt eftersom jag så sällan lyckas, eller att jag kanske inte borde äta så mycket godis. För det där är jag så himla medveten om själv. Jag lovar er, det finns inte en enda överviktig person som inte reflekterar över vad hon eller han äter och vet om vad som är dåligt eller bra. Det absolut sämsta man kan göra mot sin vän eller partner är att påpeka att hon eller han äter för mycket. Däremot kan man stötta på olika sätt och vara uppmuntrande, för en bra självkänsla gör så väldigt mycket.
Det var han som hjälpte mig att flytta upp till Dalarna och flyttstädade ur min lägenhet, och det var han som hjälpte mig flytta hem igen ett halvår senare när det inte kändes rätt. Det var han som körde över 20 mil och hämtade mig då jag missade sista bussen efter den där konserten i våras.. Bara för att jag skulle slippa sova över på stationen..
Det finns hundratals sådana här exempel på när du helt enkelt varit och är bäst ♥
söndag 10 juli 2011
Tur med vädret :)
Igår var Fredrik och jag på inflyttningsfest hos Frida och Robert. Vilken tur med vädret vi fick! Soligt och varmt hela dagen och kvällen. Med på bild fick vi visst en söt liten Modena :)
Med oss hade vi en blomma och en burk med fantastiskt fina minimaränger som Elisabeth gjort.
Med oss hade vi en blomma och en burk med fantastiskt fina minimaränger som Elisabeth gjort.
torsdag 7 juli 2011
Vilken dag!
Igår var jag hemma hos mamma och åt ostkaka och efter det var vi ett litet gäng som följde med Frida för att spana in fina platser för bröllopsfotograferingen. Fotografen var med och jag ska agera fotoassistent på den stora dagen. Jag tycker nästan det är lika kul att vara med på en fotografering som det är att fota själv så jag kommer säkert tycka att det är jättekul :)
Idag klev jag upp kvart över sju och drog på mig träningskläderna och cyklade hem till mamma. Vi tog oss upp till skogen och sprang mammas runda på 6,3 km. Jag trodde jag skulle dö. Pulsen stack upp högt direkt och kilometerna tickade på otroligt långsamt. Det var så skönt när det var över!
När vi kom hem igen lade vi oss på uteplatsen och solade. Jag fick låna en jätteskön, mjuk solsäng och jag tror jag slumrade till där ett tag. När klockan var strax innan 11 hoppade jag in i duschen och lät sedan håret självtorka i solen.
Kl. 11:30 hade jag bokat en lunchdate med Fredrik och vi åt på Olympia. Jag tog pepparbiffen som var en av de godaste luncher jag ätit! Jag hade i och för sig inte ätit något på hela dagen och hunger är ju den bästa kryddan.
Efter lunchen besökte vi Löplabbet där jag köpte en ny sport-BH från Shock absorber. Run heter modellen och jag har hört mycket bra saker om den. Som löpare i IK Akele fick jag 10% rabatt :)
Klockan ett befann jag mig på min kommande arbetsplats och gick bland annat igenom anställningsavtal och allt annat jag bör veta inför min start på onsdag vecka 29.
Ett par timmar senare var det bara att hoppa upp på hojen igen och cykla hem till Tilda som jag inte träffat på flera veckor. Hon bjöd på LCHF-vaniljpanacotta och hon berättade att hon och hennes man Jimmy ska flytta till en större lägenhet i augusti.
När jag sedan kom hem var jag helt slut!
Jag hade tänkt ta en inlinesrunda pga det fantastiska vädret idag men jag orkade helt enkelt inte. Fredrik och jag tog kaninen under armen och tog en promenad på det nylagda gräset på gården. Hon hoppade omkring och nosade på allt, hon är nästan som en katt som ska nosa på allt och klämma sig in under grejjer. Så sött :)
Imorgon är Fredrik ledig så vi ska ut till Tornby och kika på transportbur till Mymlan (kaninen). Hoppas vädret håller för lite inlines då istället.
Idag klev jag upp kvart över sju och drog på mig träningskläderna och cyklade hem till mamma. Vi tog oss upp till skogen och sprang mammas runda på 6,3 km. Jag trodde jag skulle dö. Pulsen stack upp högt direkt och kilometerna tickade på otroligt långsamt. Det var så skönt när det var över!
När vi kom hem igen lade vi oss på uteplatsen och solade. Jag fick låna en jätteskön, mjuk solsäng och jag tror jag slumrade till där ett tag. När klockan var strax innan 11 hoppade jag in i duschen och lät sedan håret självtorka i solen.
Kl. 11:30 hade jag bokat en lunchdate med Fredrik och vi åt på Olympia. Jag tog pepparbiffen som var en av de godaste luncher jag ätit! Jag hade i och för sig inte ätit något på hela dagen och hunger är ju den bästa kryddan.
Efter lunchen besökte vi Löplabbet där jag köpte en ny sport-BH från Shock absorber. Run heter modellen och jag har hört mycket bra saker om den. Som löpare i IK Akele fick jag 10% rabatt :)
Klockan ett befann jag mig på min kommande arbetsplats och gick bland annat igenom anställningsavtal och allt annat jag bör veta inför min start på onsdag vecka 29.
Ett par timmar senare var det bara att hoppa upp på hojen igen och cykla hem till Tilda som jag inte träffat på flera veckor. Hon bjöd på LCHF-vaniljpanacotta och hon berättade att hon och hennes man Jimmy ska flytta till en större lägenhet i augusti.
När jag sedan kom hem var jag helt slut!
Jag hade tänkt ta en inlinesrunda pga det fantastiska vädret idag men jag orkade helt enkelt inte. Fredrik och jag tog kaninen under armen och tog en promenad på det nylagda gräset på gården. Hon hoppade omkring och nosade på allt, hon är nästan som en katt som ska nosa på allt och klämma sig in under grejjer. Så sött :)
Imorgon är Fredrik ledig så vi ska ut till Tornby och kika på transportbur till Mymlan (kaninen). Hoppas vädret håller för lite inlines då istället.
tisdag 5 juli 2011
Tisdag = spontanbesök
Idag har jag fått två spontanbesök. Frida var här en sväng i eftermiddag och nyss var Elisabeth här och hade en grattis-till-jobbet-preselent med sig. Klockren! En Pepsi max och senaste Gourmet. Så snällt! :) Har ni inte besökt hennes blogg än så gör det: En baknörds bekännelser.
Förutom det har vi såklart ätit upp köttstycket från förra inlägget. Skivade den i riktigt tjocka skivor och avnjöt det tillsammans med örtsås och en sallad.
Förutom det har vi såklart ätit upp köttstycket från förra inlägget. Skivade den i riktigt tjocka skivor och avnjöt det tillsammans med örtsås och en sallad.
Ett stycke kött i ugnen
Den här veckan unnar vi oss lite lyxigare mat än vad vi är vana vid. Jag har fått jobb (fast anställning direkt!) och det firar vi. Just nu ligger det ett fint stycke kött i ugnen :)
Fem timmar senare...
Fem timmar sedan inlägget nedan och snart ett dygn sedan vi var ute och åt och jag är fortfarande proppmätt.
Hur är det möjligt?
Jag har en teori.. Gårdagen var inte i det nyttigaste laget men maten bestod ändå mestadels av protein och fett (det var bl.a. kött, såser, champinjoner och feta grillade tigerräkor), de makronutrienter som mättar bäst och längst. Jag fick i mig ganska mycket kalorier igår, men satsar man på low-carb gör det ingenting om man överäter en dag. Det dröjer bara längre tills man blir hungrig nästa gång, och över tid jämnar det ut sig.
I teorin skulle jag kunna äta bara en gång om dagen, om måltiden är rätt komponerad och innehåller tillräckligt med kalorier. Jag skulle tycka att det var ganska praktiskt att bara behöva äta en gång om dagen. Att hålla sig mätt så länge som möjligt måste vara bra för alla. Tänk hur mycket tid som egentligen går åt att planera mat, laga mat och sedan äta den. Och tänk så mycket energi det går åt att ha lågt blodsocker och ha en viljestyrka som en björn till att inte köpa och äta de där "ta tre för tio"-chokladbitarna vid kassan.
Här handlar det alltså inte om att trycka i sig en 1500 kcal pizza och tro att man ska stå sig hela dagen på den, för det gör man inte. Det är inte kalorierna i sig som avgör hur länge du håller dig mätt. En pizza består kanske till 75% av deg, deg som är gjord på vitt vetemjöl. Även om man blir riktigt proppmätt av en pizza är man ganska snabbt hungrig igen.
Hur är det möjligt?
Jag har en teori.. Gårdagen var inte i det nyttigaste laget men maten bestod ändå mestadels av protein och fett (det var bl.a. kött, såser, champinjoner och feta grillade tigerräkor), de makronutrienter som mättar bäst och längst. Jag fick i mig ganska mycket kalorier igår, men satsar man på low-carb gör det ingenting om man överäter en dag. Det dröjer bara längre tills man blir hungrig nästa gång, och över tid jämnar det ut sig.
I teorin skulle jag kunna äta bara en gång om dagen, om måltiden är rätt komponerad och innehåller tillräckligt med kalorier. Jag skulle tycka att det var ganska praktiskt att bara behöva äta en gång om dagen. Att hålla sig mätt så länge som möjligt måste vara bra för alla. Tänk hur mycket tid som egentligen går åt att planera mat, laga mat och sedan äta den. Och tänk så mycket energi det går åt att ha lågt blodsocker och ha en viljestyrka som en björn till att inte köpa och äta de där "ta tre för tio"-chokladbitarna vid kassan.
Här handlar det alltså inte om att trycka i sig en 1500 kcal pizza och tro att man ska stå sig hela dagen på den, för det gör man inte. Det är inte kalorierna i sig som avgör hur länge du håller dig mätt. En pizza består kanske till 75% av deg, deg som är gjord på vitt vetemjöl. Även om man blir riktigt proppmätt av en pizza är man ganska snabbt hungrig igen.
Tack!
Tack för era gratulationer! Vad snälla ni är som glädjs med mig :)
Idag känns det som att jag kan fasta till ikväll med tanke på hur mycket mat jag åt igår. Jag är fortfarande mätt nu såhär på förmiddagen. Jag åt inga mängder socker igår och det kändes på mättnadskänslan och hur jag mådde efteråt. När jag äter kolhydrater och fett ihop får jag sk. paltkoma. Man blir däst och alldeles utmattad. När jag äter mat utan särskilt mycket kolhydrater eller inga alls får jag inte den här paltkoman. Jag blir bara mätt, och inte utmattad.
Tapas är ganska low carb-vänligt och man kan ganska lätt välja rätter som bara består av protein och fett. Till dessert kunde man välja chokladtryffel men jag tog en fruktsallad med glass och rosa sockervadd, bara för att lyxa till det.
Jag har ätit mycket (onyttig) mat de senaste dagarna och jag är trött på att konstant känna mig jättemätt, så nu minskar jag på portionerna igen.
Idag känns det som att jag kan fasta till ikväll med tanke på hur mycket mat jag åt igår. Jag är fortfarande mätt nu såhär på förmiddagen. Jag åt inga mängder socker igår och det kändes på mättnadskänslan och hur jag mådde efteråt. När jag äter kolhydrater och fett ihop får jag sk. paltkoma. Man blir däst och alldeles utmattad. När jag äter mat utan särskilt mycket kolhydrater eller inga alls får jag inte den här paltkoman. Jag blir bara mätt, och inte utmattad.
Tapas är ganska low carb-vänligt och man kan ganska lätt välja rätter som bara består av protein och fett. Till dessert kunde man välja chokladtryffel men jag tog en fruktsallad med glass och rosa sockervadd, bara för att lyxa till det.
Jag har ätit mycket (onyttig) mat de senaste dagarna och jag är trött på att konstant känna mig jättemätt, så nu minskar jag på portionerna igen.
måndag 4 juli 2011
Det gick vägen!! :D
Ni vet.. jag jobbar hemifrån med grafisk design. Det är kul men ingenting jag får direkt mycket pengar över på och arbetstillfällena varierar.
Men så idag var jag på en anställningsintervju på ett företag inne i stan. Har läst på om företaget och försökt memorera termer och liknande och var skitnervös att jag skulle glömma bort allt på intervjun. Intervjun var kort med ett praktiskt moment som involverade informationssökning eftersom tjänsten är som administrativ assistent. Jag måste ha prickat rätt för jag fick jobbet!!! :D
Jag ringde upp Fredrik direkt och började stortjuta i telefonen! Att få ett heltidsjobb innebär väldigt mycket för mig. Jag kan inte beskriva i ord hur lycklig jag är just nu. Jag duger som jag är. Bara en sån sak..
Jag börjar om två veckor. Tack Gode Gud!
Detta firar vi med Tapas ikväll. Jag är inte ett dugg hungrig men det struntar jag i :D
Men så idag var jag på en anställningsintervju på ett företag inne i stan. Har läst på om företaget och försökt memorera termer och liknande och var skitnervös att jag skulle glömma bort allt på intervjun. Intervjun var kort med ett praktiskt moment som involverade informationssökning eftersom tjänsten är som administrativ assistent. Jag måste ha prickat rätt för jag fick jobbet!!! :D
Jag ringde upp Fredrik direkt och började stortjuta i telefonen! Att få ett heltidsjobb innebär väldigt mycket för mig. Jag kan inte beskriva i ord hur lycklig jag är just nu. Jag duger som jag är. Bara en sån sak..
Jag börjar om två veckor. Tack Gode Gud!
Detta firar vi med Tapas ikväll. Jag är inte ett dugg hungrig men det struntar jag i :D
söndag 3 juli 2011
Sturefors t o r: 26,5 km
Hade planerat i ett par dagar att åka ut till Sturefors på inlines. Kollade på en cykelkarta över Linköping att det går cykelväg hela vägen dit. Det luriga med kartor är dock att de sällan avslöjar asfaltskvalitén.
Det var skitasfalt hela vägen mellan Ullstämma och Sturefors, 6 km totalt. Fram kom vi, bara för att upptäcka att Sturefors var dött. Här fanns verkligen ingenting skoj. Inte ens ett litet café att vila fötterna på. En Ica-butik och en pizzeria var allt som erbjöds.
Fredrik gick in på Ica och köpte en cola zero och en banan. Vi vilade i gräset en halvtimme innan vi började åka hemåt igen. Fötterna gjorde ont hela vägen och jag blev trött av motvinden. Jag kan ta dålig asfalt när jag är pigg och smärtfri, men nu hade jag ont och var ganska trött och då blir allting mycket jobbigare.
Jämför asfalten på bild 1 och bild 4 och gissa vilken asfalt jag föredrar ;) Haningeleden (bild 1) har jättebra asfalt och det är alltid skönt att åka där. Tyvärr tar den slut efter 5-6 km så några långpass är svårt att få till.
När vi kom tillbaka till Ullstämma tog vi en annan väg där de höll på att bygga nya hus. Här var det nylagd cykelbana med mycket småsten på. Vi kom inte särskilt långt då cykelvägen slutade tvärt längre fram, vi fick vända och åka en annan väg. Kändes som mycket trixande att komma hem.
Annars rätt kul runda, lite nytt. Omgivningarna var väldigt fina och det var skönt att åka ut på landet. Sen försökte jag intala mig att det hör till att ha ont, det gick sådär. 26,5 km blev det totalt vilket för mig räknas som ett långpass.
1,5 km från mitt distansrekord på inlines. Det är inte jättelångt kan jag erkänna. Men i den här stan känns det långt. Asfalten är av väldigt varierande kvalité här och dålig asfalt gör åkningen jobbigare. Speciellt om man har nya skor som trycker och skaver, då gör alla vibrationer från asfalten att det gör extra ont och det går långsammare. På slät och fin asfalt kan åka på utan knappt någon ansträngning alls. Benen går nästan av sig själva.
Enligt inlines-Magnus kommer jag klara Berlin marathon fint om jag har åkt nästan 30 km "i den här stan". Jag vet inte om Linkan har ovanligt dåliga vägar, men jag tror asfalten i Berlin kommer vara av bra kvalité! :)
Vi får se om det blir någon resa till Klarälvsbanan den här sommaren. Fredrik har semester om två veckor och jag hoppas vi kan ta ett par dagar där. Hela banan är 9 mil och planen isåfall är att åka hela vägen på en dag (inkl. en massa fikastopp såklart) och sen sova över i Uddeholm innan vi åker tillbaka till Karlstad igen.
Haningeleden med dess nya asfalt. Här kan man åka på snabbt utan ansträngning.
Vackra vyer!
Några kor som göttar sig
Usel grov asfalt med gropar, smuts och sprickor :S
Strax framme i Sturefors och jag fick lite ny asfalt i ca 500 m
Sturefors "centrum" var inte mycket att hänga i granen
Byggområde som fick oss på villovägar
Här tog asfalten slut, det vara bara att vända om. +5 km extra fick vi i benen pga detta lilla missöde.
Här går det undan i ca 25 km/h.. :)
Det var skitasfalt hela vägen mellan Ullstämma och Sturefors, 6 km totalt. Fram kom vi, bara för att upptäcka att Sturefors var dött. Här fanns verkligen ingenting skoj. Inte ens ett litet café att vila fötterna på. En Ica-butik och en pizzeria var allt som erbjöds.
Fredrik gick in på Ica och köpte en cola zero och en banan. Vi vilade i gräset en halvtimme innan vi började åka hemåt igen. Fötterna gjorde ont hela vägen och jag blev trött av motvinden. Jag kan ta dålig asfalt när jag är pigg och smärtfri, men nu hade jag ont och var ganska trött och då blir allting mycket jobbigare.
Jämför asfalten på bild 1 och bild 4 och gissa vilken asfalt jag föredrar ;) Haningeleden (bild 1) har jättebra asfalt och det är alltid skönt att åka där. Tyvärr tar den slut efter 5-6 km så några långpass är svårt att få till.
När vi kom tillbaka till Ullstämma tog vi en annan väg där de höll på att bygga nya hus. Här var det nylagd cykelbana med mycket småsten på. Vi kom inte särskilt långt då cykelvägen slutade tvärt längre fram, vi fick vända och åka en annan väg. Kändes som mycket trixande att komma hem.
Annars rätt kul runda, lite nytt. Omgivningarna var väldigt fina och det var skönt att åka ut på landet. Sen försökte jag intala mig att det hör till att ha ont, det gick sådär. 26,5 km blev det totalt vilket för mig räknas som ett långpass.
1,5 km från mitt distansrekord på inlines. Det är inte jättelångt kan jag erkänna. Men i den här stan känns det långt. Asfalten är av väldigt varierande kvalité här och dålig asfalt gör åkningen jobbigare. Speciellt om man har nya skor som trycker och skaver, då gör alla vibrationer från asfalten att det gör extra ont och det går långsammare. På slät och fin asfalt kan åka på utan knappt någon ansträngning alls. Benen går nästan av sig själva.
Enligt inlines-Magnus kommer jag klara Berlin marathon fint om jag har åkt nästan 30 km "i den här stan". Jag vet inte om Linkan har ovanligt dåliga vägar, men jag tror asfalten i Berlin kommer vara av bra kvalité! :)
Vi får se om det blir någon resa till Klarälvsbanan den här sommaren. Fredrik har semester om två veckor och jag hoppas vi kan ta ett par dagar där. Hela banan är 9 mil och planen isåfall är att åka hela vägen på en dag (inkl. en massa fikastopp såklart) och sen sova över i Uddeholm innan vi åker tillbaka till Karlstad igen.
Haningeleden med dess nya asfalt. Här kan man åka på snabbt utan ansträngning.
Vackra vyer!
Några kor som göttar sig
Usel grov asfalt med gropar, smuts och sprickor :S
Strax framme i Sturefors och jag fick lite ny asfalt i ca 500 m
Sturefors "centrum" var inte mycket att hänga i granen
Byggområde som fick oss på villovägar
Här tog asfalten slut, det vara bara att vända om. +5 km extra fick vi i benen pga detta lilla missöde.
Här går det undan i ca 25 km/h.. :)
Möhippa för Frida!
Tio glada tjejer kidnappade Frida ute hos sin bästa vän Ferial tidigt igår morse. Jag tror hon misstänkt att möhippan var idag, men hon hade iallafall ingen aning om vad dagen skulle bjuda på!
Först åkte vi in till stan och dansade en timme på Folkuniversitetet med Mathilda från DaFlow som ledare. Svårt och jag blev sjukt svettig! :) Efter det duschade vi och drog oss vidare till Ferials frisersalong Creative Hair i stan där Frida blev fin i håret. Jag och Helena (en tjej som gick i min parallellklass på gymnasiet) gick och köpte sommarblommor för att fästa i Fridas hår. Vi skulle nämligen köra en fotografering med olika teman i Trädgårdsföreningen. Det var nog höjdpunkten under dagen. SÅ mycket skratt och engagemang!
Efter fotograferingen blev det spa på World class. Vi bubblade och drack champagne i ungefär två timmar.
Efter det gick vi ut och åt på Tapas, en av de bästa restauranger i Linköping enligt ryktet. Jag hade aldrig ätit där innan utan bara varit på tapasbaren Aioli, men Tapas vinner med hästlängder. Vilken mat!
Efter middagen skulle några av tejjerna ut på krogen med Frida men här avvek jag. Jag var jättenöjd med dagen och ville avsluta på topp. Hoppas Frida också tyckte det var kul för det här var en dag att minnas :)
Först åkte vi in till stan och dansade en timme på Folkuniversitetet med Mathilda från DaFlow som ledare. Svårt och jag blev sjukt svettig! :) Efter det duschade vi och drog oss vidare till Ferials frisersalong Creative Hair i stan där Frida blev fin i håret. Jag och Helena (en tjej som gick i min parallellklass på gymnasiet) gick och köpte sommarblommor för att fästa i Fridas hår. Vi skulle nämligen köra en fotografering med olika teman i Trädgårdsföreningen. Det var nog höjdpunkten under dagen. SÅ mycket skratt och engagemang!
Efter fotograferingen blev det spa på World class. Vi bubblade och drack champagne i ungefär två timmar.
Efter det gick vi ut och åt på Tapas, en av de bästa restauranger i Linköping enligt ryktet. Jag hade aldrig ätit där innan utan bara varit på tapasbaren Aioli, men Tapas vinner med hästlängder. Vilken mat!
Efter middagen skulle några av tejjerna ut på krogen med Frida men här avvek jag. Jag var jättenöjd med dagen och ville avsluta på topp. Hoppas Frida också tyckte det var kul för det här var en dag att minnas :)
fredag 1 juli 2011
Grym känsla, bra fart!
När Fredrik kom hem från jobbet stack vi ut för att åka lite inlines. Eller rättare sagt, jag åkte inlines och Fredrik cyklade. Han följer nästan alltid med mig ut när jag åker. Det känns roligt (delad glädje är dubbel glädje) och tryggt att han är med.
Nya skorna skavde from hell i början. Kanten runt om själva skaftet är hård och trycker hårt runt anklarna. Det här känns när jag står eller åker långsamt, men när jag åker snabbt känner jag ingenting. Antagligen för att det finns andra saker att fokusera på då. Jag har beställt ett par ankle booties från speedskating-shop.de och när jag fått dem ska jag forma skorna efter min fot. Man ställer alltså in skorna (utan skena och hjul) i ugnen och sätter sedan på sig dem. Sedan står man i skateställning i ca 20 min. Det kommer säkert hjälpa mot trycket och smärtan.
Jag brukar åka på en gång- och cykelväg som går bredvid Haningeleden som är en ytterring. Det är flackt de första två-tre kilometerna med några trafikljus och korsningar. Vägen går sedan igenom Vidingsjö och här finns några utfarter, lite backar och varierad asfaltskvalité. Efter ca 6 km kommer man till en korsning där vägen rakt fram är en grusväg i ett par hundra meter. Här får man alltså försöka gå så gott man kan. Sen går vägarna genom Ekholmen och Johannelund innan man kan börja ta sig hemåt. Det finns alltså möjlighet att skrapa ihop ganska många kilometer. Allra bäst är förstås att hitta vägar där man slipper trafikkorsningar och liknande men dit har jag inte kommit ännu.
Idag åkte jag bara 6 km, 6 snabba kilometer. Det är ett väldigt kort pass för mig, men det räckte då halva syftet med åkningen just nu är att vänja mig vid de nya skorna. Det gick snabbt åt ena hållet, det var nylagd asfalt och medvind. Maxfarten där blev 34 km/h. När vi sedan vände hemåt möttes jag av en stark motvind och jag fick kämpa ordentligt. 20 km/h i snitt blev det ändå och det är en hastighet som räknas som ganska hög för mig. Jag märker stor skillnad med de nya skorna, jag kan åka snabbare med mindre ansträngning. 25 km/h som faktiskt är ganska snabbt känns inte lika tufft som med de gamla skorna.
Att köpa dessa var ett stort steg för mig. Att gå från tryggheten som finns i ett par höga skor till friheten i ett par låga racing-skor. Jag är glad att jag tog steget. Jag är väldigt nöjd med mitt köp.
De är värda varenda krona.
Nu hoppas jag att regnet håller sig borta så jag kan åka mer i helgen. På söndag fram till klockan 14 skulle det vara uppehåll och då kanske man hinner till Sturefors fram och tillbaka? Det ska gå en cykelväg dit och t o r blir det ungefär 20-22 km. Lagom.
Nya skorna skavde from hell i början. Kanten runt om själva skaftet är hård och trycker hårt runt anklarna. Det här känns när jag står eller åker långsamt, men när jag åker snabbt känner jag ingenting. Antagligen för att det finns andra saker att fokusera på då. Jag har beställt ett par ankle booties från speedskating-shop.de och när jag fått dem ska jag forma skorna efter min fot. Man ställer alltså in skorna (utan skena och hjul) i ugnen och sätter sedan på sig dem. Sedan står man i skateställning i ca 20 min. Det kommer säkert hjälpa mot trycket och smärtan.
Jag brukar åka på en gång- och cykelväg som går bredvid Haningeleden som är en ytterring. Det är flackt de första två-tre kilometerna med några trafikljus och korsningar. Vägen går sedan igenom Vidingsjö och här finns några utfarter, lite backar och varierad asfaltskvalité. Efter ca 6 km kommer man till en korsning där vägen rakt fram är en grusväg i ett par hundra meter. Här får man alltså försöka gå så gott man kan. Sen går vägarna genom Ekholmen och Johannelund innan man kan börja ta sig hemåt. Det finns alltså möjlighet att skrapa ihop ganska många kilometer. Allra bäst är förstås att hitta vägar där man slipper trafikkorsningar och liknande men dit har jag inte kommit ännu.
Idag åkte jag bara 6 km, 6 snabba kilometer. Det är ett väldigt kort pass för mig, men det räckte då halva syftet med åkningen just nu är att vänja mig vid de nya skorna. Det gick snabbt åt ena hållet, det var nylagd asfalt och medvind. Maxfarten där blev 34 km/h. När vi sedan vände hemåt möttes jag av en stark motvind och jag fick kämpa ordentligt. 20 km/h i snitt blev det ändå och det är en hastighet som räknas som ganska hög för mig. Jag märker stor skillnad med de nya skorna, jag kan åka snabbare med mindre ansträngning. 25 km/h som faktiskt är ganska snabbt känns inte lika tufft som med de gamla skorna.
Man kan säga att de gamla skorna är som att cykla landsväg på en mountainbike med breda grova däck, medan de nya skorna är som att cykla på en bra racer med smala fina däck.
Att köpa dessa var ett stort steg för mig. Att gå från tryggheten som finns i ett par höga skor till friheten i ett par låga racing-skor. Jag är glad att jag tog steget. Jag är väldigt nöjd med mitt köp.
De är värda varenda krona.
Nu hoppas jag att regnet håller sig borta så jag kan åka mer i helgen. På söndag fram till klockan 14 skulle det vara uppehåll och då kanske man hinner till Sturefors fram och tillbaka? Det ska gå en cykelväg dit och t o r blir det ungefär 20-22 km. Lagom.
En tripp till Stockholm
På onsdagskvällen fick jag ett sms:
"Tjo! Vad gör du imorrn? Tänkte åka till Sthlm en sväng på dan och undrar om du ville följa med? Poss!" and the rest is history.. ;) Lyckades hitta en svintidig och svinbillig buss som gick tio i åtta. Gick upp halv sju med mycket grus i ögonen och träffade snäckan halv åtta.
Vi har besökt Upplands Väsby och Gamla stan. Jag har köpt en löparkjol (att både springa och åka griller i) på Runner's store och Theresa har piercat sig på ANT. High five på den!
"Tjo! Vad gör du imorrn? Tänkte åka till Sthlm en sväng på dan och undrar om du ville följa med? Poss!" and the rest is history.. ;) Lyckades hitta en svintidig och svinbillig buss som gick tio i åtta. Gick upp halv sju med mycket grus i ögonen och träffade snäckan halv åtta.
Vi har besökt Upplands Väsby och Gamla stan. Jag har köpt en löparkjol (att både springa och åka griller i) på Runner's store och Theresa har piercat sig på ANT. High five på den!
onsdag 29 juni 2011
Första turen med de nya
Första turen avklarad och det gick bättre än förväntat. Det kändes inte lika instabilt den här gången jämfört med förra året då jag fick mina K2:or. Å andra sidan tror jag det är ett större steg att vänja sig vid större hjul än en annan sko.
Kände att de satt åt lite hårt runt anklarna, jag hade snörat åt dem så hårt jag kunde för att det skulle bli mer stabilt. Ganska stabilt blev det, men jag fick samtidigt lite ont och var röd runt om när jag kom hem.
Jag tog en kort runda idag på ca 6 km och planerar att åka kortare rundor varje dag för att vänja mig.
Någon dag kanske jag ställer in dem i ugnen så de kan formas efter just min fot, men just nu vet jag inte om jag känner att det behövs. De är något glappiga i öppningen så jag tänker beställa ett par ankle booties. Det är en slags strumpa utan tår och med öppen häl som man trär på foten för att få bättre passform i skon. Dessa går upp lite över ankeln vilket kan hjälpa mig att få en mer snug fit där utan att det skaver.
De e bar' å åk!
Idag kom skorna! Lycka!
Så när jag hämtat paketet och packat upp dem och provat dem, skruvade jag på mina gamla skenor. Vingligt värre! Med noll ankelsupport är det väldigt ovant. Den här gången vet jag att jag vänjer mig. Det var likadant med mina förra inlines som jag köpte nya förra året.
Det var vingligt och svårt att åka de första månaderna och jag var skitsur för att jag aldrig trodde att det skulle bli bättre. Först i april-maj i år lossnade det. Så jag vet att det kommer ta ett tag att vänja sig.
De e bar' å åk!
Så när jag hämtat paketet och packat upp dem och provat dem, skruvade jag på mina gamla skenor. Vingligt värre! Med noll ankelsupport är det väldigt ovant. Den här gången vet jag att jag vänjer mig. Det var likadant med mina förra inlines som jag köpte nya förra året.
Det var vingligt och svårt att åka de första månaderna och jag var skitsur för att jag aldrig trodde att det skulle bli bättre. Först i april-maj i år lossnade det. Så jag vet att det kommer ta ett tag att vänja sig.
De e bar' å åk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)