Fyra veckor går till sin ända, en hel månad. Det är ingenting av en livstid, det är knappt någonting av ett helt år ens. Men för mig som har en viss form av kolhydratsberoende är det rätt stort. Ibland vill jag bara proppa i mig kolhydrater, kunna äta vad jag vill, som alla andra. Men jag fungerar tyvärr inte som de flesta andra.
Även om jag inte planerar att äta strikt LCHF i resten av livet så är det säkert bra för mig att äta såhär just nu och få bort kolhydratsuget. För fortsätter jag att ge hjärnan en macka hit och en macka dit kommer det leda till ett stort berg av mackor. Jag är rätt säker på det. Det är kanske inte akut skadligt, det ger inga direkta symptom som t.ex. alkohol gör, men jag tror att det är skadligt i längden.
Jag har fått kämpa mindre den här veckan än förra. Men jag tror inte på något minus för det. Vågen har visat på ungefär samma siffra som förra måndagen, det pendlar några hekton upp eller ner från dag till dag. Alltså ligger jag stabilt. Stabilt är bra. Men inte när jag vill gå ner i vikt.
Jag har tagit en två timmar lång förhållandevis rask promenad med mina FiveFingers idag. De ömmande fötterna gjorde inte bara något bra för själen, utan förhoppningsvis också lite för vikten. 6,5 timmar har jag motionerat den här veckan. Det har mestadels varit lågintensiv träning av förklarliga själ. Tre långpromenader (dit räknar jag promenader som varar längre än 60 min), en lite kortare rask promenad, ett cykelpass och ett tufft inlinespass. 40 km på dessa sju dagar, varav 30 till fots.
Så man kan säga att jag gjort allt rätt den här veckan. Jag har alla förutsättningar att nå dit jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar