Jag är så nära nu!

Jag har tagit paus från vägningarna på bloggen som ni har märkt. Med så mycket annat pågående i livet kändes det som ytterligare en press till att prestera. Att också hela tiden vara öppen med sin kosthållning på bloggen kan vara jobbigt ibland, alla har åsikter. Jag släppte taget ett tag och insåg att det inte är så jag vill leva, eller äta. Jag kan inte sluta äta socker i tid, jag äter tills jag mår illa och blir yr. Sen blir jag konstigt trött och lägger mig på onormala tider och sover riktigt tungt i tolv timmar.

Träningen påverkas också. Jag svullnar upp av alla kolhydrater och jag känner mig tung, omotiverad och orkeslös. Klart som tusan att det inte är en livsstil för mig. Jag har kommit till nya insikter och jag märker att jag inte vill skippa sockret bara för att må bättre och gå ner i vikt, utan också för att löpträningen ska gå bättre. Den som är så viktig för mig. Socker ger en falsk känsla av lycka, löpningen ger däremot äkta lycka. Varför ska jag låta mig lockas av falska känslor när jag vet hur jag ska locka fram de äkta?

Jag är en ON/OFF-människa. Antingen är jag PÅ eller AV. Det finns inget mellanting. Men när jag väl är PÅ går det jättebra. Jag vet precis hur jag ska äta för att nå önskade resultat. Lite av allt funkar inte för mig.

Ett halvt kilo har jag gått upp sedan jag vägde mig på bloggen sist. Jag är otroligt glad över att det inte blev 3,4 eller 5 kilo. Så jag är ledsen att göra er som trodde att jag skulle gå upp allt igen besvikna. Jag har drygt 6 kilo kvar till mål, och i mål ska jag vara den 1 april. Jag tror på mig själv. Har jag lyckats gå ner 6 kg hittills kan jag gå ner 6 kg till. Jag är så nära nu!