Högre medelålder = mer hälsosam?

Har ännu inte bestämt mig för hur jag ska använda den här bloggen riktigt. En ventil kanske? Det finns mycket i kostvärlden som upprör mig och samtidigt brinner jag otroligt mycket för kost och hälsa. En fråga jag ställer mig själv är hur pass mycket jag ska skita i andra och köra mitt eget race eller om jag ska ha en mer tuff approach? När jag började skriva om LCHF på dessi.se för 3,5 år sedan hade jag en rätt tuff framtoning. Ett tag ångrade jag det lite eftersom jag i efterhand funderade på om budskapet verkligen gick fram på det sättet. Det hade ju varit pinsamt att vara så övertygad om något som senare visade sig vara fel.

Men nu har det visat sig att LCHF inte är en fluga och att fler och fler inser att animalier och fullfeta mejeriprodukter inte är något att vara rädd för. Jag ser fler och fler runt om mig som börjat ifrågasätta de "allmänna sanningarna" om kost som jag aldrig trodde skulle bli omvända. Det är ett stort steg på väg och jag är övertygad om att vi i framtiden kommer se tillbaka och undra vad fan vi tänkte på när vi var rädda för mättat fett och kolesterol. Ju mer samhället förändras desto mer säker känner jag mig i det jag vill försöka få fram, att fett inte är farligt!

Många använder sig av argumentet att man inte levde så länge på stenåldern för att avfärda att den kost vi åt då skulle vara bättre för oss än den vi äter idag.

Om vi ser oss runt om i världen idag är det ganska klart att vi är mer ohälsosamma än någonsin. Vi äter väldigt mycket skit helt enkelt och den höga glykemiska belastning vi utsätter våra kroppar för är ohälsosam. Det spelar ingen roll om medelåldern i västvärlden är högre än den var på stenåldern, det viktiga är hur vi mår. På stenåldern led man knappast av ryggproblem, artros, diabetes etc. Och kom ihåg att en kedja är inte starkare än sin svagaste länk.

Medelålder säger ingenting om livskvalité. Om medelåldern var 35 år på stenåldern betyder det inte automatiskt att alla trillade av pinnen på sin 35-årsdag. Det fattar vem som helst. En så enkel sak som en fotstukning kunde leda till döden eftersom bristen på mobilitet kunde leda till svält och så småningom död. Om man ska dra det helt krasst kan man säga att det inte fanns någon mening för en stenåldersmänniska att bli äldre än 30-35 år då syftet var att föröka sig och lära upp sin avkomma till att t.ex. bli en bra jägare (vilket man sannolikt hade hunnit med vid den åldern), inte att resa och se världen eller att självförverkliga sig själv.

En djurarts inre organ mår bäst av de födoämnen den haft tillgång till under sin utveckling.

En mening att bära med sig!

Optimal fysisk hälsa och livskvalité är dock två olika saker. För många räcker det med att bara ta bort den processade maten. En del vill kunna äta vad de vill, och tränar man mycket och tycker det är kul bidrar givetvis detta till livskvalité. För andra kanske fotografering eller musik innebär mer kvalité i livet än träning, inte så svårt att förstå att vi är olika. Men optimal fysisk hälsa och optimal livskvalité är två olika saker tycker jag. Både kroppen och knoppen måste må bra och i det avseendet tycker jag nog att livskvalité med allt vad det innebär är viktigare än optimal fysisk hälsa (iallafall för den enskilda individen).

Oavsett vad eller hur ofta man väljer att äta eller träna handlar det om att skapa balans i livet. Om jag äter en kost som jag tror är optimal för fysisk hälsa men som inte går ihop i vardagen, är det då optimalt för mig? Skapar det livskvalité? Förmodligen inte. Vill jag ta en potatis så gör jag det, men allra oftast vill jag inte ha någon potatis och så är det med det.

Men! Man ska inte komma och säga att animaliskt mat är ohälsosam. Vi har anpassats till den typen av föda väldigt länge. Soja och annan skit har bara funnits i våra mataffärer i ca 15 år. Alltså i 0,000075% av vår livstid om man räknar från då Homo Sapiens Sapiens uppstod för ca 200.000 år sedan.

Ät riktig mat med så få ingredienser i innehållsförteckningen som möjligt och var nöjd!