söndag 3 juli 2011

Sturefors t o r: 26,5 km

Hade planerat i ett par dagar att åka ut till Sturefors på inlines. Kollade på en cykelkarta över Linköping att det går cykelväg hela vägen dit. Det luriga med kartor är dock att de sällan avslöjar asfaltskvalitén.

Det var skitasfalt hela vägen mellan Ullstämma och Sturefors, 6 km totalt. Fram kom vi, bara för att upptäcka att Sturefors var dött. Här fanns verkligen ingenting skoj. Inte ens ett litet café att vila fötterna på. En Ica-butik och en pizzeria var allt som erbjöds.

Fredrik gick in på Ica och köpte en cola zero och en banan. Vi vilade i gräset en halvtimme innan vi började åka hemåt igen. Fötterna gjorde ont hela vägen och jag blev trött av motvinden. Jag kan ta dålig asfalt när jag är pigg och smärtfri, men nu hade jag ont och var ganska trött och då blir allting mycket jobbigare.

Jämför asfalten på bild 1 och bild 4 och gissa vilken asfalt jag föredrar ;) Haningeleden (bild 1) har jättebra asfalt och det är alltid skönt att åka där. Tyvärr tar den slut efter 5-6 km så några långpass är svårt att få till.

När vi kom tillbaka till Ullstämma tog vi en annan väg där de höll på att bygga nya hus. Här var det nylagd cykelbana med mycket småsten på. Vi kom inte särskilt långt då cykelvägen slutade tvärt längre fram, vi fick vända och åka en annan väg. Kändes som mycket trixande att komma hem.

Annars rätt kul runda, lite nytt. Omgivningarna var väldigt fina och det var skönt att åka ut på landet. Sen försökte jag intala mig att det hör till att ha ont, det gick sådär. 26,5 km blev det totalt vilket för mig räknas som ett långpass.

1,5 km från mitt distansrekord på inlines. Det är inte jättelångt kan jag erkänna. Men i den här stan känns det långt. Asfalten är av väldigt varierande kvalité här och dålig asfalt gör åkningen jobbigare. Speciellt om man har nya skor som trycker och skaver, då gör alla vibrationer från asfalten att det gör extra ont och det går långsammare. På slät och fin asfalt kan åka på utan knappt någon ansträngning alls. Benen går nästan av sig själva.

Enligt inlines-Magnus kommer jag klara Berlin marathon fint om jag har åkt nästan 30 km "i den här stan". Jag vet inte om Linkan har ovanligt dåliga vägar, men jag tror asfalten i Berlin kommer vara av bra kvalité! :)

Vi får se om det blir någon resa till Klarälvsbanan den här sommaren. Fredrik har semester om två veckor och jag hoppas vi kan ta ett par dagar där. Hela banan är 9 mil och planen isåfall är att åka hela vägen på en dag (inkl. en massa fikastopp såklart) och sen sova över i Uddeholm innan vi åker tillbaka till Karlstad igen.


Haningeleden med dess nya asfalt. Här kan man åka på snabbt utan ansträngning.


Vackra vyer!


Några kor som göttar sig


Usel grov asfalt med gropar, smuts och sprickor :S


Strax framme i Sturefors och jag fick lite ny asfalt i ca 500 m


Sturefors "centrum" var inte mycket att hänga i granen


Byggområde som fick oss på villovägar


Här tog asfalten slut, det vara bara att vända om. +5 km extra fick vi i benen pga detta lilla missöde.




Här går det undan i ca 25 km/h.. :)

4 kommentarer:

  1. Ser mysigt ut :)

    Kan tips om att jag tror det ska finnas en liten kiosk nere vid badet/idrottsplatsen i Sturefors om ni åker dig igen.

    Kramis

    SvaraRadera
  2. Bettan: Mäh! Darn! Fredrik frågade ju till och med på Ica. Nåja! Bra tips iallafall! :)

    SvaraRadera
  3. Åh de ser helt underbart ut när du svishar fram! Hur bromsar du?

    SvaraRadera
  4. Man ropar högt och hoppas att de man möter stannar ;) Nej då, jag gör en t-bromsning. Man sätter (höger)foten bakom den andra på tvären och trycker ner foten. Stoppsträckan blir dock ganska lång och det funkar bara i låga hastigheter. Jag försöker planera min runda och när Fredrik är med så åker han före och kollar så allt är grönt vid skymda korsningar och liknande. Hittills har jag inte behövt slänga mig i något dike (som faktiskt är den enda lösningen ibland).

    SvaraRadera