Bland det bästa jag gjort!

Att ställa upp i Karlstad stadslopp igår var bland det bästa jag gjort. Jag var så nervös innan då jag verkligen inte är bra på att ta snäva kurvor i hög hastighet, och enligt kartan var det många kurvor i Karlstad. Jag kände mig osäker och på grund av det avtog spänningen innan loppet och jag oroade mig mest..

Vi klev upp vid 7 på morgonen och jag åt en riktigt stadig frukost med köttbullar och sill. I bilen åt jag en grov smörgås med mycket smör, ost och skinka på. Vi fick åka en annan väg till Karlstad då Vätternrundan gick och vi inte kunde åka igenom Motala. Det blev mest 70, 90 och 100-väg och de 22 kilometerna tog ca tre timmar. Ca kl 11 var vi framme i Karlstad och vi hämtade ut våra nummerlappar och chip. Inlinesåkarna fick en liten dosa att fästa runt benet medan löparna fick ett litet band att snöra fast i skosnörningen.

Sedan var det bara att vänta. Min start skulle gå 13:25 och Fredrik skulle börja springa kl 14:10. Vi gick omkring på området och tittade på när barnen sprang miniloppet runt en sjö precis intill. En halvtimme innan start gick vi bort till bilen för att byta om. Precis bredvid oss hade ett par åkare som varit med på lägret i Motala parkerat så vi pratade lite med dem. De var snabba åkare som skulle provåka banan innan.




Eliten strax innan start


Min startgrupp! Jag står längst till vänster med rosa tisha och vit hjälm.

Vid anmälan hade jag angett 35 min som trolig åktid och fick därför starta i gruppen längst bak. Där fanns alla möjliga sorters åkare med allt från fitness- till hockeyinlines. Pang! så gick starten. Minns inte så mycket av den första delen av åkningen då mina smalben krånglade. Jag fick en sjuk mjölksyra i smalbenen och det gjorde riktigt ont på en punkt på vänster smalben. Jag har haft problem med mina benhinnor ett tag nu och jag antar att det beror på det. Blodet kanske inte får den genomströmning det behöver?

Runt kilometer 5 var det riktigt fint och jag kunde fokusera på omgivningen istället. Vi åkte längs med vattnet och det var himmelsk asfalt. Här kunde jag bara ägna mig åt kravlös åkning med händerna knutna på ryggen. Det var fantastiskt! Vid en vätskestation höll jag på att åka in i en hockeykille och fick sträcka fram händerna och trycka honom framför mig. Det var trångt och det var svårt att avgöra folks åkning.

Efter det var det lite trångt eftersom jag började komma in ordentligt i åkningen och ökade något. Vi åkte på en ganska smal cykelväg och åkte om en del åkare. Kurvorna var inga problem även om jag mesade lite ibland och bromsade. Är dålig på kurvtagning på träning men när det väl gäller vågar jag lite mer och kan ta översteg på riktigt. Mot slutet åkte vi inne på Drottninggatan inne i stan. Mycket uteserveringar och folk som tittade och hejjade. Trixigt underlag med småplattor.

Kunde öka farten lite den sista kilometern och åkte över mållinjen på ca 31 min och jag knep en 22:a plats av damerna som var 52 st totalt.

Målet kom så snabbt att jag först inte uppfattade att det var målmattan jag just åkt över. Min klocka stannade på 31:06, det snabbaste jag åkt i mina K2:or! Snacka om att jag underskattat mig själv och min förmåga att åka lopp. Jag snittade i 19 km/h vilket är snabbt för att vara jag. Det har jag aldrig snittat på milen på träning. På slutet var jag uppe i 26 km/h vilket de snabba åkarna åker på hela loppet igenom. 10 km på hjul går snabbt och jag hade lätt kunnat åka en mil till, bara för att det var så kul :)

Jag gick ut ur min comfort-zone big time!

Jag njöt under hela loppet och trots att jag inte maxade åkte jag på min snabbaste tid hittills på milen i mina K2:or. Hade banan gått på en raksträcka hade jag kunnat kapa många minuter. Jag har konditionen och tekniken att åka snabbt, men styrkan i benen är inte den bästa och det gör att jag "dör" i uppförsbackar. Nu innehöll banan inga direkta uppförsbackar, utan banan var väldigt flack vilket jag tror hjälpte till ganska mycket.

Karlstad stadslopp var riktigt bra arrangerat och vädret var kanon! Först växlade molnighet som övergick i strålande solsken.

När jag gått i mål och fått medalj och min påse med diverse snacks tog jag av mina mina inlines och skyndade mig bort till startområdet där Fredrik snart skulle starta. Ställde mig strax efter startlinjen och hann hejja på honom :) Sen ställde jag mig vid målet och såg "Musse" och spring-Therese springa i mål. Några minuter senare sprang Fredrik i mål på sin snabbaste tid någonsin på milen; 42:28 min.

 



När vi varvat ner lite och fikat på våra snacks på området gick vi in till stan och fikade på Wayne's coffee. Jag gillar Karlstad! :)





Lätt att jag kommer tillbaka nästa år!

Om ni vill se på riktigt härlig inlinesåkning ska ni titta på den här videon. Hittade den på Ulf Haases facebook.