Idag är det två månader sedan jag åt en godisbit, en bulle eller vad som helst som innehåller en massa socker.
Jag är glad att det har gått så bra. Svåraste är egentligen första dagen, den dagen man tar beslutet för det är läskigt att inte veta vad som kommer sen. "Kommer jag aldrig få äta godis?", "Jag kommer ändå bara misslyckas, så varför ska jag bry mig?". Sådana tankar spökar omkring första dagen. Men när väl den där första dagen är över och man har lyckats hålla tankarna och suget i schack så går det mycket enklare sen.
Det är också mycket enklare att hålla sig till en plan om man får utdelning. Jag har gått ner i vikt varje vecka (med undantag förra veckan) och känt att allting har varit värt det.
Jag försöker också fylla mitt liv med andra glädjeämnen än socker så att sockret får allt mindre betydelse. Det tror jag är en viktig faktor om man ska bli kvitt från sockerbegäret.
GRATTIS till två sockerfria månader! :-) Jag brukar tänka att jag får äta precis vad tusan jag vill. Endast och enbart leva på kexchoklad om så vore. Men vill jag? Tänker jag på hur jag skulle må då både fysiskt och psykiskt så är valet det lättaste som finns. Har man väl börjat trycka i sig skit är det så lätt att känna sig som skit och inte tycka att man är värd bättre än skit, och så fastnar man i en destruktiv spiral. Jag tänker att jag är bara värd det bästa, så är det end of discussion i huvudet. :-)
SvaraRaderaJag är glad för din skull Dessi! Kul att det går så bra. Du är en riktig inspiration! // Linda
SvaraRaderaGrattis till två månader utan socker :D
SvaraRaderaKänner igen det där dock håller det längre tid för mig. För mig brukar det vara nästan hela första veckan jag tänker sådär men att aldrig få äta det igen men såfort jag ser lite resultat vet jag att det är värt det. För man klarar ju sig så bra utan det :)
SvaraRaderaOch vad fint det har blivit på bloggen :D
Grattis till två månader!
Peppkram
Din sista mening där om att fylla livet med andra glädjeämnen än socker berörde mig, har funderat över det mkt själv. Har haft perioder i livet då sötsaker och onyttigheter har varit den största glädjen. Även om man inte är matstörd som jag, så bör man nog se upp om tanken på godiset nästan alltid känns roligare än tanken på umgänget med nära&kära under fredagsmyset.
SvaraRaderaÅh glömde: grattis till 2 månader och -6 kg, wow superduktigt!! :)
SvaraRadera