Formcheck!

Jag blir mer och mer nöjd med vad jag ser i spegeln. Jag börjar se en starkare och en mer fast kropp som klarar av det jag utsätter den för. Det tycker jag om!

Jag tycker om den här bilden på mig, springandes bland andra inspirerande löpare med blicken högt. Precis så jag vill se ut när jag springer. Och jag fick till jättefina hälkickar :) Det finns hopp!



Här springer jag ett riktigt obanat terränglopp i höstas. Jag hade kul, men jag ser lite annorlunda ut.



Jag ser tillbaka på gamla bilder. Det var sensommar och jag hade sprungit en massa bra lopp, just det här loppet var bland de roligaste jag sprungit. Vi sprang genom lera och vattenfyllda kärr. En halvmil rakt ut i skogen bara. Och vid de värsta hindren stod en fotograf och skulle fota eländet. Jag kunde inget annat än att skratta och lufsa vidare i mitt eget tempo :)

Jag var ju rätt stor då. Minns inte mig själv som så stor, för jag kan inte påstå att jag led över min övervikt. Jag ser inte tillbaka på mig själv och skäms, för jag hade det bra. Jag ägde ändå, jag gjorde det många andra inte vågar. Jag ställde upp i lopp och sprang för glatta livet och jag visade mig i bikini på stranden. Det är fantastiskt vad livet kan bjuda på om man inte begränsar sig. Jag lät inte min övervikt komma i vägen för det jag ville göra. Jag slutade tänka att "så fort jag blir smal ska jag göra det och det". Livet är här och nu, inte sen.

Jag var lycklig och lyckan sitter inte i hur jag ser ut. Jag är inte lyckligare nu än då. Men livet har blivit lättare, och det är en förbättring.