Frågade nyss om Fredrik var med på en sockerfri månad nu i mars och det var han! Vilken tur. Han har inte alls några problem med överätning av varken vanlig mat eller av socker, men han ställer upp för min skull. Det är mycket mindre svårt när båda är med på noterna så man inte triggar varandra.
I vanliga fall kanske han köper hem en burk Ben & Jerry's i veckan och äter själv, och det är jag OK med. Chunky Monkey och Cherry Garcia är inte mina favoriter ändå. När jag blir sugen på godis i affären kan jag vara väldigt övertalande. Har vi då inte kommit överrens om nolltolerans mot socker innan kan det sluta med att jag såklart köper socker och äter socker. De gånger jag senast lyssnat på min "röda hunds" (den som säger att jag ska äta godis eftersom det är synd om mig etc.) röst har varit under väldigt stressade situationer som jag just då inte kom ur. Det enda (och jag menar verkligen det) som hjälper i såna situationer är uppåttjack. Just då betyder allt viktsnack inte ett smack. Jag vill bara sväva på molnen.
Nu tänker jag inte sätta mig själv i den situationen igen, två gånger får räcka. Ska jag klara av att leva abstinent nu under en tid framöver måste jag rensa bort både personer och situationer som på något sätt motarbetar mitt mål. Iallafall till en början då det är som kämpigast, för det går inte att undvika saker hela livet. Det gäller att omge sig med personer som ger energi, inte personer som tar. Det gäller att göra roliga saker, kanske att träna, fotografera eller dansa. Därifrån kommer du få kraft, energi och glädjeämnen som du behöver.
Självklart beror det inte på Fredrik om jag ska klara mig utan socker eller inte, men det ger ett extra stöd som jag tror är bra för mig. Han kan då vara extra bestämd när jag får en craving och försöka få mig på andra tankar.
Att äta socker varje dag är ingenting jag gör eller vill göra, jag skulle må alldeles för dåligt av det. Men det är inte lätt just nu. Inte så lätt som det var precis innan årsskiftet då jag var utan godis och annat sött i tre månader. Kosten hjälper mig massor. Hade jag försökt äta som alla andra hade jag fått cravings betydligt oftare.
Göteborgsvarvet i maj närmar sig och jag vill känna mig lätt som en fjäder när jag springer på Göteborgs gator. Just nu ligger fokuset det. Beach 2011 står inte lika högt upp på listan.
Vad kämpar du för?
Ja, jag vill också hålla mig sockerfri i hela mars. jag har slutat med nikotin och dragit ned på koffein och hoppas på att det kanske ska bli lättare att hålla mig från socker.. vi får se :D
SvaraRaderaJag bestämde mig igår att mars ska vara sockerfri även för mig. :) Önskar att min sambo också kunde ha en sockerfri månad, han skulle behöva det, men tror inte han tycker det är värt det (han har aldrig provat så han vet ju inte fördelarna).
SvaraRaderaJag kämpar för att få balans i livet. Obalans ger negativa tankar som leder till överätning som ger mig mer övervikt... Övervikten är ju det som är lättast att se "kolla en tjockis, klart hon ska banta", men frågan är ju varför jag är överviktig. Ska ta tag i det nu ordentligt. Inte bara kurera symptom (övervikt), eller beteenden (KBT) utan gå djupare ned på värderingar. VARFÖR äter jag när jag inte är hungrig. Det kommer säkert bli jobbigt. Jag räknar med ett sockerfritt liv i framtiden för jag vet att jag har obalans och drogar mig med socker. men frågan är varför jag känner behov av att droga mig? Att drogandet sedan ger mig obalans som höga berg och djupa dalar är ju egentligen bara följder/symptom...
SvaraRaderaOj,det blev en novell... Sorry! :-)
Ett bra mål tycker jag! Själv har jag bestämt mig för en påskfasta, från onsdag och fram till påskafton. Fast inte med mat utan med konsumtion, att inte köpa en enda onödig pryl (eller onödiga delikatesser) utan precis bara den mat och förbrukningsvaror som vi verkligen behöver. Kan bli svårt! Men rätt kul också att se hur det går.
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Önskar alla lycka till nu i mars! :)
SvaraRaderaNattyxne: Vill hemskt gärna ha din bloggadress igen :) Har tappat bort den :(