Förra veckan var kaotisk matmässigt. Jag åt godis säkert fyra av sju dagar. Det blir lätt så när saker hopar sig och jag inte ser någon annan utväg än att stoppa huvudet i sanden. Nu har jag dock tagit tag i de här sakerna och känner hur jag lättat, att jag har kontrollen igen. Det är skönt.
Sockerfritt mars blev det alltså inte. Men det gör inte så mycket på det stora hela.
Jag har några kilon jag vill bli av med innan 21:a maj. Det är lite mindre än två månader kvar. 58 kg var mitt mål. Det var ett mål jag satte upp med förutsättningen att jag skulle äta efter helt efter min matplan, alltså 1200 kcal om dagen med en fördelning på ca 45E% protein, 40E% fett och 15E% kolhydrater. Känns det realistiskt idag? Nej. Ingen kan hålla en plan till 100%. Det är misstagen som gör oss mänskliga, eller om jag ens ska kalla det för misstag? Mänskliga avsteg kanske är en bättre formulering. Jag vet vart jag står kostmässigt och vad som fungerar för min kropp, och med den vetskapen kan jag sedan göra medvetna val. Det tror jag är viktigt. Att veta varför man gör på ett visst sätt och vara medveten om hur kroppen reagerar på olika livsmedel.
En köttbit med en god sås till kan idag vara minst lika lockande som en påse godis. Att äta god, smakrik och mättande mat gör resan lite lättare. För vem skulle inte bli galen om man bara fick äta sallad till lunch? Många klappar sig själva på axeln och tycker att de är så duktiga för att de just bara ätit en sallad till lunch, utan dressingen. Samma personer tycker samtidigt att de förtjänar bullen på eftermiddagsfikat för att de varit så duktiga och bara ätit en sallad till lunch.. Det hänger liksom inte ihop!
Livet är inte en spikrak linje. Livet är inte perfekt och ingen kan förutse vad som kommer hända, hur man kommer reagera. Därför kanske det var naivt att tro att jag skulle äta helt perfekt efter min kostplan dag efter dag. Men jag försöker. Samtidigt är det viktigt att skippa det dåliga samvetet. Jag känner att jag har släppt det lite nu. För resultatet på vågen är det naturligtvis inte bra att äta socker, men är det verkligen det som betyder mest? Huvudsaken är kanske att jag lär mig någonting på vägen och att jag tar små kliv framåt?
Jag tycker verkligen inte att du ska ha dåligt samvete! Du har ju på det stora hela lagt om hela ditt liv till LCHF - det är stort! Du tänker LCHF och äter dagligen bra och naturlig mat, det räcker alldeles utmärkt :) När man är inne i de så gör det inte så mycket att man äter godis några dagar, har dödsfikor med massa glass och paj och allt möjligt. Visst, det är ju inte så bra för sockerberoendet men ditt naturliga tillstånd är ju inte att äta sånt. De va bara undantag och de får/ska man ha tycker jag :)
SvaraRaderaTycker du verkar helt männsklig! Håller med Martina....../Hanna
SvaraRadera