Med värstingarna på - passion!

Förra året kom vi inte så bra överrens, K2 Radical och jag. Jag slet och slet för att finna glädjen i att åka med dem, men jag tyckte bara att hjulen var för stora, skenan för lång och skon satt för löst. Det sistnämnda har inte ändrat sig och det stör mig lite att skon inte sitter gjutet runt foten. Men idag kändes det ändå plötsligt bra att åka med dem.



Jag swishade fram, åkte med fin teknik, långa skär, framåtlutad. Det kändes underbart!

Fredrik hängde på med cykeln och vi åkte Haningeleden, en ytterring här i stan som går bort till Vidingsjö. Och det är nog bara om man är en inlinesnörd som man kan uppskatta riktigt fin asfalt. Här var det just riktigt bra asfalt, kanske den bästa jag åkt på. Jag njöt! Det var bra sikt och jag kunde åka på utan att behöva oroa mig för vad som kommer längre fram. Körde blandad åkning, rusher ibland och lugnt ibland. Jag kom upp i nästan 34 km/h på plan backe och jag fick rysningar i ryggraden. Det är det här vad livet handlar om. Fart, äventyr och bra asfalt ;)

Vi åkte tills cykelvägen tog slut och vi vände hemåt. På vägen åkte vi förbi en söt affär som hette Lasses Livs och vi köpte en flaska vatten. Där satt vi på en bänk och bara njöt av värmen och den annalkande sommaren. Livet har ju varit på paus under vinterhalvåret och plötsligt känns det som att allt kommer till liv.



Det blev 11 km på 42 min med en medelpuls på 83% av max. Bästa passet med K2:orna hittills :)

Och tur är väl det, för mina nya inlines verkar inte komma under nästa vecka då leverantören skjuter upp leveransen hela tiden. Morr!

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för True Grit på bio med Theresa.