Jag är väldigt bra på att förklara mig, även när det inte ställts någon fråga. Lustigt va?
Kanske har det med att göra att jag tror folk undrar/dömer mig i tysthet? Särskilt när det gäller kosten. Det finns säkert de som tycker jag är riktigt knäpp som inte äter pepparkakor eller lussebullar nu i jul. Men till de säger jag: Hamna i sockerträsket igen och fortsätt vara tjock eller skippa julgodiset. Vad tror ni jag väljer? Jag har gjort ett val, men sen måste jag stå upp för det valet på varje adventsfika, lucia, på julafton, juldagen och nyårsafton. Det är inte jul "bara en gång om året". Inte som i en dag om året iallafall, snarare en månad om året.
Det är en utmaning, men jag gillar utmaningar. Om de kommer en i taget annars blir jag ofokuserad. Jag kan t.ex. inte satsa på att bygga muskler eller springa snabbare medan jag dietar. En sak i taget.
Ser ni? Jag gjorde det igen. Förklarade mig.
Serveras det bullar har jag jättesvårt att säga "nej, tack" utan måste alltid komma med en utläggning om varför jag inte vill ha. Som om det inte räcker med att bara säga just "nej, tack".
Det här är något jag måste lära mig, för om jag ska hålla på och förklara att jag inte äter socker så gör jag det till en stor grej, och så kommer det tusen följdfrågor. Eller ännu värre, att den som bjuder får dåligt samvete för att han/hon äter socker eftersom det blir så uppenbart när någon tackar nej."Nej tack, men ta du" kanske är bra att säga?
Har ni svårt för att bara säga nej?