Lucialöpet i Rimforsa idag blev inställt. Tråkigt! Jag hade ställt in mig på att springa, så jag tog en liten springrunda själv, med mina 90-talsfavoriter Ace of Base i lurarna. Det var inte särskilt kallt ute, -2,5 grader bara. Den första kilometern kändes det kallt om fotsulorna, men sen släppte det och jag var riktigt varm om fossingarna. De var inte heller halare än andra löparskor. Det är klart att jag slirade lite i frånskjutet i snömodden, men det gör man ju med nästan alla skor.
Det var skottat nästan överallt, men det var ändå moddigt och på sina ställen tufft att ta sig fram. Fick göra höga knän igenom ett parti där snön lyckats packa ihop sig så högt att man inte kunde springa igenom på vanligt sätt. Vilken pulshöjare! Efter det blev mitt löpsteg inte lika lätt.
Nöjd över att tåskorna funkat så bra igenom snö och på is vände jag hemåt. Glad att det funkar att springa. Glad att foten inte protesterar. Glad att det verkar gå att springa på "min" kost :)
Undrar om man kan springa i skogen nu när det är så här mycket snö?!
Mycket att glädjas över! Härligt!
SvaraRaderaVisst är de härliga! Det känns lite lätt surrealistiskt att vara ute i snö, is och många minusgrader med bara tunna, tunna sulor men påbyltad på resten av kroppen och så är ändå fötterna det man fryser MINST om. Fast jag tror bara det funkar så länge man springer; att promenera verkar bli iskallt att döma av de sträckor jag provat.
SvaraRaderaSmith: Tack! :)
SvaraRaderaNattyxne: Hehe ja! Försöker komma igång att springa så fort som möjligt när jag kommer utanför dörren hehe :) Har du sprungit mycket med dina i snön förresten?