På mellandagsrean fyndade jag en glittrig mörkgrå finkofta som jag spanat in ett tag men hittills tyckt varit för dyr. Den köpte jag i Small.
Världens minsta nyhet för mänskligheten men en stor grej för mig. Jag känner mig säkrare på mig själv fast jag ändå känner av vissa vibbar från vänner och bekanta som förmodligen ser att jag har krympt men ändå inte ids säga något. Men det är OK. För det är inte för komplimangernas skull som jag gör det här.
WOW vilken skillnad!! Det dä att folk inte säger något (särskilt om de vet att man kämpar för att gå ner i vikt) är en riktigt dålig egenskap...den kallas avundsjuka!
SvaraRaderaJag är oxå avundsjuk på ett vis om jag ska vara ärlig...önskar att jag hade din motivation & hade den utstrålningen som du har...men jag får väl göra som du, kämpa för det=)
Fortsatt lycka till & ha ett riktigt gott nytt år=)
//Anki
Anki: Nämen! Nu får du mig att rodna.. :) Tusen tack.
SvaraRaderaLycka till och gott nytt år! :)
Du är ju guld, och en sann inspirationskälla! :-) Kramar från en som inte alls kommit igång, och befinner sig i det där skavsår-i-magen-av-L-byxorna-landet.
SvaraRaderaNu i den frisyren dessutom ser du väldigt smal ut. Kul för dig och förlåt om jag inte alltid ser hur du går ner i vikt.
SvaraRaderaKram
Mamma: Åh! Det gällde inte dig :)
SvaraRaderaSnygg du är! :D
SvaraRaderaFast jag brukar ha som princip att inte säga något om vikten varken uppåt eller neråt, om det inte är någon jag känner *väldigt* bra. Jag tycker inte att någon är en "bättre", "duktigare" människa om denna blir smalare, och det är ju så det lätt tolkas och vill tolkas ifall man kommenterar en viktnedgång i positiva ordalag. Nedgång kan ju lika gärna bero på sjukdom, depression eller på annat sätt vara ofrivillig, och jag vill absolut inte uppmuntra den där kulturen att smalare alltid är = bättre. Viktuppgång kommenteras inte heller av samma anledning; jag vet inte vad som ligger bakom, och jag tycker att alla människor får se ut precis hur de vill och är fina precis som de är - oavsett om de väger 45 eller 145 kilo. Jag vill lyfta fram att människor jag umgås med tycker om för den de är och inte för hur de ser ut, så därför är jag tyst (såvida inte personen själv tar upp ämnet förstås). Det finns så mycket annat som är viktigare att fokusera på i en relation.
SvaraRaderaOj, det blev en hel roman. :-)
Isabelle: Tack! :)
SvaraRaderaNattyxne: Jag kan förstå vad du menar, men jag håller inte med. Viktuppgång tycker jag också man ska hålla tyst om, men om någon uppenbarligen kämpar för någonting och lyckas tycker jag det är fint att uppmärksamma det. Likaväl som att jag uppmärksammar om någon köpt en ny fin jacka eller färgat håret. Det är samma sak för mig, det är komplimanger som gör mottagaren glad.
Det beror ju som sagt på vad man är van vid att få höra och vilka man umgås med.
Det är så härligt att känna skillnad på kläderna! Det är det som gör det värt att kämpa! =)
SvaraRaderaDet är tråkigt om ingen uppmärksammar ens kamp tycker jag. Så jag förstår vad du menar! Speciellt när man vet att folk är inne och läser bloggen och VET hur man kämpar och vill ner i vikt! Då vill man gärna höra nåt uppmuntrande ord emellanåt ;)
(Oj, ursäkta sent svar.) Självklart hamnar saken i ett annat läge om man redan vet att personen ifråga försöker gå ner i vikt, då känns det lite oartigt att inte säga ett pip fast man ser att personen lyckas. :-) Men vikt är ofta ett väldigt känsligt ämne för många och det kan ligga så många psykiska orsaker bakom, sånt som man inte vill ta upp med alla och envar som kommenterar. Jag har själv varit med om att må pissdåligt psykiskt men allt jag fick höra var hur "smal och snygg" jag var. Med ett bmi på runt 17. Då undrar man vart världen är på väg, och blir ju knappast uppmuntrad till att försöka må bättre.
SvaraRadera