onsdag 15 december 2010

Svårt att säga "nej, tack"

Jag är väldigt bra på att förklara mig, även när det inte ställts någon fråga. Lustigt va?

Kanske har det med att göra att jag tror folk undrar/dömer mig i tysthet? Särskilt när det gäller kosten. Det finns säkert de som tycker jag är riktigt knäpp som inte äter pepparkakor eller lussebullar nu i jul. Men till de säger jag: Hamna i sockerträsket igen och fortsätt vara tjock eller skippa julgodiset. Vad tror ni jag väljer? Jag har gjort ett val, men sen måste jag stå upp för det valet på varje adventsfika, lucia, på julafton, juldagen och nyårsafton. Det är inte jul "bara en gång om året". Inte som i en dag om året iallafall, snarare en månad om året.

Det är en utmaning, men jag gillar utmaningar. Om de kommer en i taget annars blir jag ofokuserad. Jag kan t.ex. inte satsa på att bygga muskler eller springa snabbare medan jag dietar. En sak i taget. Ser ni? Jag gjorde det igen. Förklarade mig.

Serveras det bullar har jag jättesvårt att säga "nej, tack" utan måste alltid komma med en utläggning om varför jag inte vill ha. Som om det inte räcker med att bara säga just "nej, tack".

Det här är något jag måste lära mig, för om jag ska hålla på och förklara att jag inte äter socker så gör jag det till en stor grej, och så kommer det tusen följdfrågor. Eller ännu värre, att den som bjuder får dåligt samvete för att han/hon äter socker eftersom det blir så uppenbart när någon tackar nej."Nej tack, men ta du" kanske är bra att säga?

Har ni svårt för att bara säga nej?

14 kommentarer:

  1. Känner igen mig... Fast när jag är bland människor som inte vet att jag följer en strikt kost så brukar jag avdramatisera det hela; -jag är inte så mycket för fikabröd, typ. Och de som känner mig bättre vet hur jag fungerar vid det här laget, det var fler frågor i början. Jag tror dessutom att lussebullen smakar bättre om det inte sitter en strikt, superpräktig =)människa bredvid...så funkade jag när jag fortfarande åt fikabröd (och vägde för mkt) Man känner på sig att man borde låta bli - och det blir extra tydligt när någon annan låter bli.
    Svamlig kommentar av mig men du förstår säkert hur jag menar :)

    SvaraRadera
  2. Jag är jättejättebra på att säga nej tack - mitt problem är ensam-ätandet..
    Jag brukar bara säga "nej tack, jag är nöjd med kaffe." och det brukar funka. Folk vänjer sig.

    Fast det är alltid problematiskt när man blir bjuden på mat som inte passar en - typ pastasallad eller sushi eller något, men då får man väl se till att förklara i förväg.. För ett tag sedan hade jag sagt att jag inte ville äta något sött när ett par kompisar ville bjuda på fika. Då bakade de äpplepaj utan socker. Jag förklarade att jag inte äter mjöl heller. Nästa gång hade de köpt morötter och dippmix - äter inte morötter i vanliga fall och dippen är ju späckad med glutamat och socker. Klurigt!!

    SvaraRadera
  3. Jag vet exakt vad du menar!
    För mig gäller det inte bara vid just "nej, tack" och vid mat/fika/godis utan andra saker också.
    Det kan vara när jag ber om ledigt eller behöver gå tidigare från jobbet en dag, varför jag vill köpa ett visst klädesplagg, färga håret i en viss färg osv osv.
    Jag känner något slags behov av att ge en motivering/förklaring till mitt val.
    Konstigt det där...

    SvaraRadera
  4. Hög igenkänningsfaktor!
    Jag övar också på att inte be om ursäkt för den jag är och förminska betydelsen av mina livsval. Istället för att när någon frågar säga typ "jag äter inte kolhydrater men det ordnar sig säkert, jag hittar nog något att äta..." så säger jag numera vad jag faktiskt äter och vad jag önskar att värden/restaurangen ska ge mig.
    Tycker det är läskigt att ta den platsen och vara till besvär, men ofta bryr sig folk sällan så mycket som jag är rädd för att de ska göra. De flesta människor är ju rätt upptagna av sig själva och det kan vara bra att påminna sig om det ibland :)

    SvaraRadera
  5. Måste aktivt tänka att jag bara ska säga nej tack, för förklaringarna bubblar nästan fram automatiskt.

    SvaraRadera
  6. Kanske när du säger nej tack till kaffebröd, att den eller de andra blir lite ställda, eller kanske t.o.m avundsjuka på att du just säger nej tack. Ibland så tror jag att det bara är viktigast att vara ärlig mot sig själv. Säg nej tack bara och undrar någon så får den fråga, våga vara tyst.
    Ha det bäst.

    SvaraRadera
  7. jag tycker det blir så tryckt stämning, för ibland känner den andre sig lite "dum" över att behöva äta ensam. Men det är ju upp till den personen!
    Jag tycker det är jobbigast inom familjen, när det var adventsfika 28/11 och min syrra hade bakat järnet så satt jag med min kopp te och tackade nej till allt, men hon gav sig inte! (och inte jag heller såklart) men det blir så.. vet itne riktigt hur jag ska förklara det.
    Varför blir folk alltid så förvånade över att man inte vill ha?
    Som när jag var fjortis, och ljög om att jag inte tålde malt för jag tyckte öl var äckligt (I still do) - nu får jag väl säga att jag är glutenintolerant eller nåt...

    SvaraRadera
  8. Jag försöker verkligen komma ihåg att jag inte behöver förklara mig. Har ett citat jag tänker på: "Nej är en fullständig mening" Önskar bara att jag kunde komma ihåg det lite oftare. (Och när jag blir bjuden på saker blir det ju givetvis "Nej Tack är en fullständig mening")

    SvaraRadera
  9. Det var precis vad jag pratade i min blogg också. Det är svårt men det går. Igår i fika på jobbet pratade tjejerna om hur jobbigt det var när folk börja att säga nej tack och de hade bakat hela kvällen eller lagat mat. De förstod inte!!
    Grupptryck är svårt!
    Men det är bara att bestämma sig. De andra får respektera eller vänjer sig :)
    kram

    SvaraRadera
  10. Enda gången jag är riktigt sugen på sött och slisk kan vara om kvällen när jag sitter i tv-soffan. (något jag måste jobba med....). Annars däremot har jag aldrig några problem säga nej, jag är absolut inte sugen! Men alla kommentarer man får, stackars dig, men bara en liten bit.....dah!

    SvaraRadera
  11. Det här är jättespännande att läsa tycker jag. Jag har inga problem att säga Nej Tack! och visst. ibland frågar folk varför. Men jag brukar bara säga att jag inte är sugen. Så är problemet löst. Jag vill gå ner några kilon, ca 7 närmare bestämt. Jag har inte någon direkt övervikt (BMI 25) men har gått upp i vikt och trivs inte riktigt..

    Men däremot på min arbetsplats finns det ganska många överviktiga.. Och det bjuds ganska friskt på fika. Jag kan säga att nästan alla överviktiga säger nästan alltid Nej Tack. INgen frågar något särskilt över det. Alla smalisar äter dock för fem! Men så har jag upplevt det hela mitt liv. De med övervikt ser man oftast inte äta etc... Jag upplever att övervikten ofta kommer pga att man äter hemma, i ensamhet etc. Inte pga fika på jobbet.

    Eller så har jag bara tur att jag hela mitt liv träffat merparten människor som inte ifrågasätter. Man säger nej tack och de säger OK. Inget mer med det... Vilket jag skulle komma till!! :) Är det så att folk alltid frågar och är så på om man säger nej?? Jag har upplevt att jag sett denna fråga på flera bloggar om vikt? Eller är det så att det faktiskt mest sitter mest i huvudet hos den som tackar nej? För jag känner att det har såklart funnits flera som frågar. MEn de merparten accepterar alltid!

    Jag skulle tycka det var skitjobbigt om folk var så på när man sa nej tack!

    // Malin (förstår fortf inte hur man skriver namn däruppe!) :)

    SvaraRadera
  12. Hej Dessi!

    För mig är det faktiskt tvärtom. Jag säger bara "Tack, för mig är det bra!" med en liten avvisande vikning med handen och så hoppas jag på att de ska nöja sig så. Jag orkar inte förklara och argumentera hela tiden. Om folk känner att de mår perfekt på att äta lågkalorikost med mycket kolhydrater så fine för mig. Bara de låter mig äta så som jag mår bra. Det jag kan tycka är jobbigt däremot är de gånger som jag väljer att ta med mig egen mat istf att äta det som bjuds. (Ex tog jag med ägg istf att äta julgröten på pysseldagen i sonens skola i måndags). Då blir det vips läge för en massa frågor...

    Kram!

    SvaraRadera
  13. Nej, jag har inte svårt för att tacka nej, men det är jobbigt att man ska känna sig besvärlig och konstig bara för att man gör det.

    SvaraRadera
  14. Det är jätte tråkigt när folk inte kan respektera att man väljer att säga nej tack till fika och godis!!! Det är ju faktiskt ett val som var och en måste få bestämma!!!!!!

    SvaraRadera