Mitt eget Vårrus!

Jag missade Vårruset i Norrköping idag.

Utan anmälan var jag tvungen att vara där innan kl 18 och efteranmäla mig. Jag fick svårt att sluta tidigare på praktiken då det är rätt mycket att göra på redaktionen den här veckan. Så jag hade fått stressa hem, byta om och sen åka bil till Norrköping på under en timme vilket aldrig skulle gå i rusningstrafik (många jobbpendlar mellan städerna).

Det kanske var tur att jag inte åkte iväg ändå för precis när jag slutade drabbades jag av svåra menstruationssmärtor. Jag fick gå till apoteket och köpa smärtstillande. De enda gångerna jag faktiskt tar tabletter. Gick lite på stan med Fredrik och köpte ett par nya trekvartstights. De nya från Röhnisch jag hyllat så mycket åker tyvärr ner när jag springer trots att jag drar åt dem. Men mina gamla hellånga tights i samma anti shake-material är det däremot inga problem med.



Dessa är från Nike och har reflexdetaljer på sidorna längst ner och en ficka bak ovanför rumpan. Det är himla smart för där brukar jag ha mobilen i mina andra tights. Där är den minst i vägen. De var väldigt sköna mot huden och linningen skar inte in i magen trots att den var ganska låg, iallafall lägre än Röhnisch.

Efter ett par timmar lugnade värken ner sig och jag blev sugen på en springrunda - en snabb en. Som revansch för det missade Vårruset. Jag laddade över lite gladsynth (Rational youth för er som vet vilka det är), tog på mig de nya tightsen, en långärmad tunn tröja från Craft, min rosa t-shirt från Adidas och såklart mina FiveFingers Speed. Jag började springa på asfalt och kände hur fötterna nästan svävade över marken. Jag hade ett starkt frånskjut och en stolt hållning.

Jag har ändå varit väldigt trött under dagen idag. Hade svårt att ta mig upp ur sängen då jag inte fick någon sömn alls mellan lördag och söndag och egentligen behövde sova ikapp de där timmarna. Men det gick bra att springa ändå och nu såhär efteråt är jag väldigt pigg.

Den första kilometern kände jag ingen trötthet, jag bara njöt av att springa i det svala vädret och det faktum att jag kände mig lätt som en fjäder. Jag vek av in i skogen och sprang ungefär två kilometer därinne. Två kilometer kvar och jag fick rabbla mantran i huvudet. Det skulle snart vara över och vad är två kilometer egentligen?! 11 min till, det klarar jag! Fick hela tiden hitta på anledningar till att fortsätta köra på i snabbt tempo. Jag ville springa på 28 min, det hade jag bestämt sedan innan.

Jag sprang med en lite annan teknik än vad jag brukar. Den går ut på att jag ökar stegfrekvensen ytterligare (har hög stegfrekvens sedan innan men den kan bli högre), böjer mer på knäna och får på så sätt ett väldigt tyst och fint steg. Nästan smygande. Inga "duns duns"-isättningar av fötterna utan mer svepande över marken. Huvudet guppar inte upp och ner utan kraften riktas framåt dit den ska. Min sambo Fredrik springer på det sättet. Jag märkte att det blev mindre jobbigt att springa så och det är alltid positivt.

När klockan sedan slog om till 5 km stannade jag den och började småjogga hem. Jag hade tagit ut mig så hårt att jag inte ville stanna tvärt. Det är så folk tuppar av nämligen. Det beror på blodtrycksfall. När man springer fort pumpar hjärtat ut blodet till de arbetande musklerna i framförallt benen vid löpning. Musklernas arbete hjälper till att föra tillbaka blodet till hjärtat. När man slutar använda musklerna tvärt bildas en obalans, dvs hjärtat trycker ut mer blod än vad det får tillbaka. Då kan man tuppa av. Genom att inte stanna tvärt utan jogga ner en stund direkt efter förhindrar man det.

Jag tog en nedvarningspromenad med Fredrik som kom ut efter jag sprungit klart. Vi pratade måltider för Göteborgsvarvet och diskuterade lite hur jag ska lägga upp loppet. Jag gör som sist att jag delar upp det i olika delmål och kör en så kallad negativ split. Det betyder att man springer den andra halvan av ett lopp snabbare än den första. Det ger bland annat en mental kick. Det är min plan men hur den går att genomföra väl där får vi se! :) Formen är det ingen fel på iallafall och jag känner mig starkare och lättare än sist inför en halvmara.

Ang. personbästat ikväll har jag konstaterat flera saker:

1. Jag blir snabbare för varje år som går
2. När jag har bestämt mig för en sak ger jag fan på att genomföra det
3. Jag kan springa med väldigt hög puls under en längre tid
4. Jag är inte rädd för att ta ut mig
5. Jag slog mitt förra PB med nästan två minuter
6. Från första gången jag sprang 5 km har jag kapat 10 min på tiden och 2 min per kilometer i tempo

Så jäkla nöjd med dagens pass!

Ps. Jag har inte glömt bort att ge er bilder från London. Jag väntar bara på fler bilder från de andra som var där. Det var till och med ett inslag om festivalen på Kulturnyheterna ikväll. Får jag inga bilder imorgon kommer jag ladda upp de jag tog så håll till godo :)