Är du den som säger att du inte kan? Att alla andra kan, men inte du.
Då ska du läsa det här inlägget hos Emlisciuos:
Bränn offerkoftan!
Jag har slutat tänka att jag inte kan för länge sen. Det har jag löpningen att tacka för. Och som Martina skrev i ett inlägg. Är man inte nöjd med en situation har man tre val:
1) Acceptera! Fråga dig själv om det är möjligt att acceptera situationen som den är. Om ja, sluta klaga och börja gilla läget!
2) Ändra! Om du inte står ut så måste du genomföra förändringar tills du trivs.
3) Sluta! Du vill inte acceptera läget och du kan inte ändra så att du blir nöjd, sluta helt och gör något annat.
Punkt!
men tack tack tack
SvaraRaderadet betyder mycket med din länk
du är en som jag tycker har så hög standard på din blogg, i ditt språk och uttryck
så tack snälla för din länk och komplimang!
Det är tyvärr lättare sagt än gjort, offerkoftan bara smyger sig på när man minst anar det. Såfort man kommer till ett ställe där vägen ser jävligt brant ut så tänker man.."faan...jag kanske inte är konstruerad för att klara detta? det kanske är omöjligt för mig?" men usch, bort med såna tankar! Jag behövde den här påminnelsen! :D Tusen tack för länken också!
SvaraRadera