onsdag 29 september 2010

Endorfinkickar & sockerkickar

Det här känns trist. Att ha en matblogg utan att blogga i den. Livet kretsar inte kring mat så mycket nu som det gjort tidigare. Jag tänker inte så mycket på vad jag äter, hur jag äter eller när jag äter. Trodde inte att det skulle bli såhär, men en såhär avslappnad syn på mat har jag inte haft på länge.

Jag tror delvis det har med träningsmängden och intensiteten på träningen att göra. Hård träning frigör en massa härliga ämnen i kroppen som får mig att bli glad. Hård träning tar inte min energi, den ger mig energi. Jag var ute på ett ganska tufft träningspass tidigare idag; inlines med stavar. Det är min nya favoritträningsform! Än har jag inte lärt mig alla tricks och hur man använder stavarna på bästa sätt, men vad gör det? Det är kul, det känns bra, och folk vet ju ändå inte hur det ska se ut när man åker inlines med stavar för det är bara en handfull människor i den här staden som gör det.

Jag försöker att inte tänka så mycket på hur jag ser ut när jag tränar, jag försöker istället tänka att jag är grym som faktiskt tränar när det finns så många som inte gör det. Jag har en del överflödskilon vilket faktiskt syns extra tydligt när jag springer, allt kommer i rörelse. Det finns en del som påpekat detta, medan andra väljer en mer sund inställning och tycker det är roligt att människor i alla former och storlekar rör på sig och deltar i olika lopp. I en del lopp kommer jag bland de sista och på mitt senaste lopp kom jag sist av alla i min klass. Men vad gör det egentligen? Hade det varit bättre att avstå? Självklart inte!

På lördag ska jag springa ett riktigt terränglopp här i Linkan. Det är rakt genom skogen och ner i vattenfyllda diken upp till midjan. Där kommer mina FiveFingers höra hemma. Där kommer jag höra hemma.

Det händer inte så mycket på vågen dessvärre. Jag har en konstig kropp och jag har nästan alltid haft svårt att gå ner i vikt. Jag vill inte svälta mig, och jag vill inte leva på måltidsersättningar. Jag mår så bra som jag äter och lever nu och jag skulle inte vilja ändra på det. Jag är heller aldrig sötsugen vilket jag först trodde skulle bli ett problem med att äta mer kolhydrater. Kanske är det så att jag får mina "kickar" från andra saker än socker?

Sist men inte minst tror jag att vikten kommer lösa sig med tiden. Jag tränar varje dag, jag äter inte mer än vad jag ska och jag håller mig undan sötsaker. Jag försöker göra något som betyder mycket för mig och gör mig glad varje dag. Är man tillfreds och glad går saker så mycket lättare. Jag tror det kommer lösa sig :)

Tankar på det? :)

6 kommentarer:

  1. Du är SÅÅÅ bra Dessi! Du lyssnar åå din kropp och använder den till det du älskar mest att göra, hur kan det vara fel?

    Du rockar!!!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du är fantastisk som är genuint engagerad och intresserad och inte ser träningen som ett måste som många (jag) gör. Det är ju så man vill att det ska vara.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Du låter sund - rakt igenom. Kort och gott ett av de bättre inläggen jag läst.

    Ett lopp där du kutar genom midjehögt vatten. Hoppas det är plusgrader i alla fall...

    Kram :)

    SvaraRadera
  4. När jag var på Freepower-pass så drog instruktören för gardinerna till speglarna så man inte skulle bli hämmad av att se sig själv i spegeln. Det tyckte jag var bra. Så slapp man bli "stressad" när man fuldansade afrodans ;)

    SvaraRadera
  5. Herregud vilka komplimanger. Tusen tack allihop! :) Tänk om man (jag) kunde vara lika snäll mot mig själv. Tack!

    SvaraRadera