torsdag 18 november 2010

LCHP dag 3: crap!

Dagen började så bra med besök hos mamma som bjöd på stekt bacon och ägg. Sen cyklade jag ner på stan. Jag skulle försöka hitta nåt nytt att ha på mig på bloggträffen imorrn. Blev deppig, kände mig inte tillräckligt fin i något. Jag ramlade ner i ett mörkt hål och det enda som kunde hjälpa mig upp var socker. Så nu sitter jag här och mår alldeles illa och ångrar allt jag ätit. Jag kan bara hålla mig undan i två tre dagar för sen händer nåt.. Jag är otroligt besviken och frustrerade att jag inte klarar det här :-(
Published with Blogger-droid v1.6.4

6 kommentarer:

  1. Åh, deppa inte Dessi! Försök ta nya tag.. Tobias sa till mig när jag deppat ihop efter några dagars konstant svullande att "det är svårt att ta ångestkänslorna på allvar om det enda som behövs är en påse godis att ställa allt till rätta." Det stämmer så väl! Det är ju inte som att du har en inre röst som säger åt dig att mörda nån, så varför lyssna på dess petitessa klaganden?
    Messa mig nästa gång så lovar jag att svara hur snygg, fin och stark du är, oavsett om du hittar nåt nytt att ha på dig. Styrka och kärlek!! <3

    SvaraRadera
  2. Fine: Du och din kille är såna klippor! Ska försöka tänka så när jag får ångest och känner mig deppig och rastlös på samma gång (eh normalt?). :)

    SvaraRadera
  3. På't igen Dessi, du är ju bäst!
    K

    SvaraRadera
  4. Lider med dig, Dessie. De där perioderna suger. Men för att se det något positiva i situationen - om vi inte hade våra dåliga ätperioder så kanske vi inte skulle uppskatta de bra perioderna? Äh, jag vet inte.. men jag hoppas iaf att du snart kommer in i en riktigt bra och härlig period! Kram!

    SvaraRadera
  5. Vill bara säga att jag tycker det är modigt av dig att skriva om detta. Att prata om dessa fallgropar tror jag kan vara ett sätt att undvika dem.
    Önskar dig all styrka i världen för att du ska leva det liv du vill och är värd!

    SvaraRadera
  6. Kloka ord från Fine. Ibland är allt bara skit, och det är så lätt att hamna i en ond spiral då om man dövar känslorna med mat istället för att ta itu med dem - ta ångesten på allvar. Massor med peppkramar till dig! Det kommer hela tiden nya dagar och nya chanser att ta nya tag. Ingen brådska, för det blir aldrig nånsin för sent.

    SvaraRadera