Vad många snälla läsare jag har! Jag skrev inlägget igår och kände "shit, nu skriver jag om vikten igen och alla är säkert skittrötta på det". Snacka om att jag blev överraskad av att få så många fina kommentarer.
Tack! :D
Sen måste jag säga att det var kul att ni gillade inlägget om sockerberoende. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat, att få folk att förstå att det faktiskt existerar. Jag vågar påstå att övervikt beror på ett trassligt förhållande till socker. Det handlar inte bara om att personer med övervikt äter för mycket, det handlar om vad de äter och varför de äter det.
Men många rycker på axlarna och tycker att man inte alls kan jämföra socker med t.ex. nikotin. Jag vet några som sagt till mig (det var dock länge sedan nu) att det är betydligt svårare att sluta röka än sluta äta socker. De visste inte vad de pratade om, det förstår jag nu. Beroendena hänger ihop, alkoholister röker, rökare har det trassligt med socker osv. Personer med beroenden föds med en kemisk obalans i hjärnan som gör att de reagerar extra starkt på stimuli från socker, nikotin, droger, alkohol. Får man en sådan stark reaktion av socker (glädje, eufori, ångestdämpning, smärtlindring etc.), är det svårt att inte bli överviktig.
Det finns så mycket i maten vi äter som kan trigga igång/underhåller sötsuget. Vissa blir sugna av en macka eller en frukt. Och många kanske inte ens vet om hur det hänger ihop, att något så "oskyldigt" som kolhydrater i kosten kan skapa starkt sötsug och gör det omöjligt att sluta bruka socker som en drog. Att äta som "alla andra" går alltså inte. Så en sockerberoende behöver inte bara sluta att äta vanligt socker, hon behöver också lägga om sin kost. Det finns socker i nästan allt! Och det går inte att "unna" sig på vissa dagar och ta en pizza, lika lite som en alkoholist kan ta en "jävel" för att fira avhållsamheten. Bitten Jonsson säger att återfall inom ett halvår inte är ett återfall utan ett fortsatt missbruk.
Därför är det lika svårt att sluta med socker som det är att sluta röka.
Åh jag vet och det är så svårt för folk att förstå! "Men ta bara en då, det skadar ju inte!", "Men frukt MÅSTE du ju kunna äta!"
SvaraRaderaOch det går ju inte! Det är synd att såna här otroligt viktiga saker överskuggas av saker som snökaos (oj det kom tre cm snö, i år igen!) och överhuvudtaget får någon plats i det offentliga rummet. Något som är så viktigt och så många människor är drabbade av (kolla fetmaepidimin liksom) hamnar helt i skymundan och får om man har tur tio minuter i EfterTio med Malou.
Det var det enda jag hörde om Bitten Jonsson förra året, förutom på LCHF-bloggar. Hur kan hon INTE vara jättekänd när det är så viktigt!?
Jag undrar också varför det är så få som erkänner eller ens ser att sockret/kolhydraterna är en så stor bov för så många! På ett sätt kan jag i och för sig förstå det, för visst är det en sorg att inte längre tillåta sig att använda den metod för tröst, ångestreduktion eller belöning som under så många år på gott och ont har fyllt så många stunder. I alla fall kan jag känna det så i perioder när jag inte är så strikt med mitt ätande. Jag vill minnas att när jag varit strikt har jag egentligen inte saknat sockret. Dags att ta sig tillbaka dit! :-)
SvaraRadera