Det sitter inte i huvudet, det sitter i hjärnan

Ett svagt ögonblick kan alla ha, då vi vill köpa den där godispåsen eller ta den där cigaretten fastän vi bestämt oss för att sluta.

Ett överkänsligt signalsystem i hjärnan är någonting nedärvt, det är någonting vi föds med. Långt ifrån alla, men vissa. Och det är dem som förr eller senare får problem med mat (kolhydrater i kombination med fett), socker, nikotin, alkohol eller vad det nu kan vara. Alla dessa substanser påverkar hjärnan på liknande sätt. Man kan säga att det är ett och samma beroende men att medlen är olika. Men vården vill fortsätta att dela upp dessa som olika beroenden och ge olika behandlingar.

En sockerberoende äter socker för att hon/han är rädd för det som kan hända om han/hon inte får socker. Hjärnan får dig att tro att du ska dö om du inte får socker. Så starkt är begäret.

Att gå till en psykolog och försöka prata bort problemet hjälper föga då det är biokemin i hjärnan som är rubbad. Men man ska ta hjälp, av personer som genomgått samma sak, för det är svårt att komma ur det här själv.

Får man som överkänsligt barn mycket socker förbereds hjärnan för att bli mer mottaglig för t.ex. alkohol eller nikotin. Samma barn som smyger med sockerätandet i tidig ålder fastnar mycket sannolikt efter den första cigaretten senare i tonåren. Man skulle mycket väl kunna tala om beroendepersoner, alltså personer som lätt drabbas av beroenden av mat, sex, spel eller vad det nu kan vara. Ett beroende banar väg till ett mycket tyngre beroende och slutar man med ett beroende tar ett annat vid. Det sägs att alla som slutar att röka går upp i vikt, och sannolikt sker det omedvetet, att man börjar äta socker eftersom det ger en lika lugnande och tröstande effekt som cigaretterna.

Alla andra kanske tycker att du borde kunna unna dig lördagsgodis, för att de själva kan det. Men de har inte samma överkänslighet i hjärnan som du har. De vet inte hur en godispåse blir till två eller tre eller fyra, bara för att de själva är nöjda efter en påse (eller helt oförstående - en halv!).

Mitt tips är att försöka skita i vad andra tycker och börja fundera på varför du inte kan sluta med socker fastän du försökt femtioelva gånger. Läs på om sockerberoende/sockerkänslighet och ta hjälp. Jag är ganska dålig på att be om hjälp, jag är en person som helst vill fixa allt själv genom t.ex. självhjälpslitteratur. Men en del i den här resan är att vara öppen med min överkänslighet för socker, jag bloggar om det och jag försöker förklara för mina närstående.

Och som vanligt är det här mina tankar och vad jag tror, baserat på egna erfarenheter, och mycket har jag lärt mig från experterna.

Angående rubriken; många tror att det sitter i huvudet, alltså att det handlar om brist på karaktär om man äter mer socker än det var tänkt. Men det tror alltså inte jag. Det handlar om hjärnans biokemi.